Del 19

 

Matilda

 

Efter att vi kollat klart på filmen försvinner Anna och Tom in på sitt rum snabbt. Bill skrattar till.

-Haha, undrar vad dom ska göra, säger han och blinkar mot mig. Jag kan inte låta bli att flina.

-Tja, Tom är ju känd för att vara en riktig sex gud, säger jag.

-I alla fall enligt sig själv, lägger jag sedan till. Bill skrattar ännu mer och lägger sin arm om mina axlar. Jag skrattar med honom och skakar sedan på huvudet.

-Nähä, vi kanske skulle ta och plocka undan och gå och lägga oss, säger Bill och tar upp skålarna. Jag tar alla glasen och vi går ut i köket. Vi sätter allt i diskmaskinen och går sedan in i vårt rum. Från Anna och Toms rum hörs Annas glada skratt.

-Jag har nog aldrig sett Anna så lycklig som hon är nu, säger jag och ler för mig själv. Jag börjar knäppa upp mina byxor och ska dra av dom. Så fort jag bara böjer mig ner en liten bit smärtar det till i höger sida. Jag reser mig snabbt igen och gör en grimas av smärta.

-Låt mig göra det, Bill börjar gå fram till mig.

-Nej jag klarar det själv, säger jag och försöker igen. Jag klarar det inte denna gången heller.

-Älskling, jag ser ju att du inte kan. Var inte löjlig nu och låt mig göra det, säger han och går fram till mig. Mitt hjärta slår ett extra slag när han säger älskling.

-Sa du... älskling? måste jag fråga. Vi har inte sagt "de där tre orden" till varandra än. Han kollar in i mina ögon.

-Ja, säger han långsamt. Jag ler stort. Han ler tillbaka till mig.

-Trodde du inte att jag älskade dig? frågar han retsamt.

-Du har ju aldrig sagt det innan, säger jag och ler ännu större.

-Matilda, jag älskar dig mer än någonting annat. Vad trodde du själv? säger han och lägger handen på min axel.

-Jag älskar dig också Bill... säger jag och kysser honom. Han besvarar kyssen och börjar röra händerna runt på min rygg. Jag låter mina händer utforska hans rygg, nacke och hårbotten. Jag märker hur försiktig han är, så rädd för att göra mig illa. Jag kan knappt fatta att jag har en sån underbar pojkvän. Vår kyss övergår snart till hångel och vi blir helt vilda. Våra händer är överallt på den andras kropp och Bills mun letar sig hungrigt ner på min hals.

Och mina kläder, visst åker dom av...

 

Anna

 

Jag vaknar av ljuset som sipprar in genom gardinerna. Jag kollar mot klockan. Dom gröna siffrorna berättar för mig att klockan är tio på morgonen. Jag sträcker på mig och vänder mig mot Tom. Han sover djupt. Jag väcker honom med en kyss och han kollar yrvaket på mig.

-Godmorgon älskling, säger han och kysser mig på näsan.

-Godmorgon, svarar jag och ler mot honom. Han sträcker på sig.

-Hur mycket är klockan? frågar han och gäspar stort.

-Tio, jag sätter mig upp i sängen. Tom sätter sig också upp och kliar sig i ögonen.

-Då är det väl dags att väcka Bill och Matilda då, säger han och reser sig upp.

Jag reser mig också upp och vi tar på oss våra kläder. Medan har går ut och väcker Bill och Matilda sminkar jag mig och borstar igenom mitt hår. Tom kommer in i badrummet. Han sätter sig på toalett stolen och kollar på mig. Jag kollar tillbaka.

-Inser du hur mycket jag älskar dig? frågar han. Jag blir lite paff av frågan och kan inte svara.

-Jag menar, jag har aldrig varit såhär lycklig med någon annan, fortsätter han sedan. Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga. Istället går jag fram till honom och sätter mig i hans knä. Jag låter våra läppar mötas och lägger händerna på hans nacke. Han besvarar mjukt min kyss och kollar sedan på mig.

-Jag tar det som ett ja, säger han och ler. Jag skrattar reser mig upp. Tom reser sig också upp och tar min hand. Vi går ut i köket och ser att Matilda och Bill har ställt fram frukost. Jag sätter mig mittemot Matilda med Tom vid min sida.

-Sovit gott? säger Matilda glatt. Jag nickar.

-Jadå, har du? säger jag och hon nickar även hon.

-Jättegott! säger hon och kollar på Bill. Han ler mot henne och kysser henne på kinden. Tom får något retfullt i blicken och ler hemlighetsfullt mot Bill.

-Jag har sett den där blicken förut, Bill. Tro inte att du kan lura din egen tvillingbror! säger han och höjer ena ögonbrynet.

-Vadå? säger Bill och försöker låta oskyldig. Han misslyckas och Tom brister ut i skratt. Jag och Matilda kollar förvånat på varandra och sedan på Tom som sitter och skrattar så han kiknar. Han slår till bordet med handen så som han alltid gör och jag måste fråga vad som pågår.

-Tom, vad är det som är så roligt? säger jag och han försöker hämta sig.

-Ha... Bill har nog... ha.. haft en UNDERBAR natt igår... säger Tom och börjar gapskratta igen. Bill kollar surt på honom.

-Äh kom igen nu Tom, hur gammal är du egentligen? säger han. När Tom äntligen har skrattat klart är klockan halv tolv och vi måste gå. Vi hoppar in i bilen och åker iväg mot studion. Jag funderar på hur det kunde bli såhär. Jag och Matilda är lyckligare än någonsin men vi är samtidigt livrädda för att gå ut för att några tjejer har hotat att slå livet ur oss. Och allt på grund av kärlek...

 

Fortsättning följer...

Del 18

 

Anna

 

Jag sitter vid köksbordet mittemot Tom och bara gapar. Han har precis berättat den hemska nyheten om tjejerna för mig. Jag har inte riktigt fått in det i huvudet än. Dom här tjejerna har hotat att misshandla oss. På grund av kärlek. Det är helt sjukt.

-Anna, hur mår du? Du ser helt blek ut! säger Tom plötsligt med oro i rösten. Jag rycker till. Hur länge har jag suttit och gapat?

-Jag mår bra. Jag är bara så förvånad och chockad... säger jag och skakar lite på huvudet.

-Så när ska vi göra den här intervjun? frågar jag och kollar på Tom.

-Jag vet inte, vi har inte bestämt nånting ännu. Vi måste prata med David med, säger han och kollar på mig. Han har fortfarande oro i blicken. Jag tycker synd om honom. Han ser ut som en liten pojke som oroar sig för sin sjuka hundvalp eller något. Jag reser mig och går fram till honom. Jag lägger händerna på hans ansikte och pressar mina läppar mot hans. Han verkar lite överväldigad först med besvarar sedan min kyss. Jag sätter mig i hans knä och han lägger händerna på min midja. Jag avslutar kyssen och pussar honom på näsan.

-Jag älskar dig, säger jag och lägger min panna mot hans.

-Jag älskar dig med, säger han och ler mot mig. Vi sitter och myser ett tag, försöker glömma bort oron. Efter en timme hör vi ytterdörren öppnas.

-Vi är hemma! ropar Bill och jag går ut i hallen med Tom i släp tåg. Där möts vi av en osminkad Bill med rörig frisyr och partykläder och en söndrig Matilda med ruffsigt, galet hår och en ner blodad fin, svart klänning. Det ser hemskt ut.

-Bi ser ut som om ni just varit med om ett slagsmål, säger Tom och flinar. Matilda räcker ut tungan mot honom men ler sedan tillbaka. Hennes leende byts snabbt ut mot en grimas av smärta när hon ska böja sig ner och ta av sig sina skor.

-Låt mig göra det gumman, säger Bill snabbt och lägger en hand på hennes rygg. Hon suckar och gör en irriterad min. Bill sätter sig ner på knä och börjar knyta upp hennes skosnören och försiktigt dra bort skona. Jag ser på Matilda att hon plågas av att behöva sådan hjälp. Jag som känner henne vet att hon hatar att inte kunna klara sig själv. När de har tagit av sig sina ytterkläder går vi in och sätter oss i soffgruppen. Bill går ut för att sätta på lite kaffe och kommer snart tillbaka med fyra fulla muggar. Ingen säger något på flera minuter. Ingen vill vara den som tar upp det där som vi vet att vi egentligen måste prata om. Tillslut harklar Matilda sig.

-Så Anna... Har Tom berättat för dig om... börjar Matilda men avbryter sig. Jag nickar.

-Ja, jag kan inte få fram något annat svar.

-Bra, Matilda nickar och kollar sedan ner i sin kaffekopp. Det blir tyst igen.

-Vi måste ringa David och bestämma tid för ett möte, säger Bill. Alla nickar och Tom reser sig.

-Jag går och ringer honom nu, säger han och förvinner ut i hallen. Ingen av oss andra säger något medan han är borta. Han kommer tillbaka efter några minuter med telefonen i handen.

-Vi har ett möte klockan 12 imorgon i studion, han sätter sig bredvid mig igen. Alla förblir tysta och dricker upp sitt kaffe. Sedan försvinner Matilda och Bill in på deras rum och jag och Tom går in i vårat. Vi kollar på några filmer, hånglar och myser hela dagen. När vi känner doften av mat går vi ut till köket. Matilda och Bill står och skrattar och lagar mat. Vi bestämmer oss för att inte störa dom och går istället tillbaka till rummet. Jag slänger mig på sängen men Tom står kvar vid dörren. Jag kollar på honom.

-Vad är det? frågar jag och sätter mig upp. Han ger mig ett busigt leende och hoppar sedan på mig och börjar kittlas. Jag skrattar och skriker hysteriskt och försöker vrida mig ur hans grepp. Han håller bara om mig ännu hårdare och kittlar mig ännu mer. Jag börjar rulla åt sidan och han följer efter. Tillslut ligger vi på golvet och skrattar tills vi båda får ont i magen. Då ligger vi bara och håller om varandra. Vi ligger så tills Bill kommer och knackar på dörren och säger att det är mat. Då går vi ut och sätter oss. Matilda och Bill har lagat tacos med quornfärs istället för köttfärs. Bill och Tom är ju vegeterianer. Vi sätter oss ner och äter och skrattar och pratar. Den tysta och spända stämningen är borta och alla verkar ha lyckats förtränga alla tankar om samtalet. När vi är färdigätna får jag och Tom ta hand om disken eftersom Matilda och Bill lagade maten. De går in i vardagsrummet och sätter sig i soffan medan vi plockar undan. Vi går ut och sätter oss bredvid dom när vi är klara. Vi tar med oss godis och chips och lite läsk. Bill sätter igång tv:n och hittar en bra film på en kanal. Jag kryper upp i Toms famn och jag ser att Matilda har lagt sig till rätta i Bills. Vi kollar på filmen, äter godis och slänger in några små kommentarer. Hela kvällen är perfekt och super mysig. När filmen är slut säger vi godnatt och går in i våra rum.

-Det var en väldigt mysig kväll, säger jag och sträcker på mig. Tom nickar instämmande och går fram till garderoben. Han tar av sig tröjan och byxorna och hänger in dom på galgar. Sedan går han in på toaletten och borstar tänderna. Jag följer efter honom och sminkar av mig. När jag torkat av ansiktet märker jag att Tom sår och iakttar mig.

-Vad är det? frågar jag och kollar tillbaka på honom.

-Jag kollar bara på hur vacker du är, säger han och ler gulligt mot mig. Jag ler tillbaka och går fram och kysser honom. Han håller om mig med sina starka armar och lägger sedan hakan på mitt huvud. Jag sluter ögonen mot hans bröstkorg och har armarna runt honom. Vi går in till sovrummet igen och jag klär av mig. Jag har fått låna en av hans stora t-shirtar att sova i och hoppar snabbt i den. Jag lägger mig bredvid honom under täcket och kryper ihop i hans famn.

-Godnatt, säger jag och gäspar.

-Dröm om mig, svarar han och jag flinar. Sedan somnar jag snabbt...

 

Fortsättning följer...

Del 17

 

Bill

 

*ring ring*

Jag vaknar med ett ryck. Först fattar jag inte var jag är. Jag sitter i ett vitt rum med fula, senaps gula gardiner och vita sterila möbler. Jag sitter i en av de vita fåtöljerna bredvid en smal, vit säng med blå-vit randiga lakan. När jag ser Matildas svarta hårburr kommer jag ihåg. Jag är på ett sjukhus. Jag fiskar upp mobilen ur fickan och kollar vem det är som ringer. "Dolt Nummer" står det på diplayen. Många av mina kompisar ringer med dolt nummer så jag svarar.

-Hello? säger jag med hes röst.

-Är detta Bill Kaulitz? väser en tjej röst i luren på tyska.

-Det beror på... svarar jag. Jag försöker göra till min röst lite så att tjejen inte ska höra att det är jag.

-Det var vi som misshandlade din lilla flickvän igår kväll och vi ville bara säga att vi tänker fortsätta misshandla din och Toms horor tills ni gör slut, säger hon hotfullt. Sedan klickar det till i luren och jag försår att hon måste ha lagt på. Jag fattar ingenting. Varför hotar dom mig? Jag har väl inte gjort något fel? Plötsligt stiger en ilska inom mig, jag blir helt vansinnig och reser mig upp. Jag kollar på klockan. Kvart i nio på morgonen. Tom ligger garanterat och sover just nu, men det här kan inte vänta. Jag trycker på Toms nummer i kontakt listan och väntar på att han ska svara. Efter fyra signaler hörs ett klick i luren.

-Hallå? svarar Tom med trött röst.

-Hej Tom det är jag, vi måste prata, säger jag snabbt. Tom suckar i andra änden.

-Kan vi inte vänta tills ni... börjar han.

-Nej det här är viktigt Tom, avbryter jag honom och får ännu en suck som svar.

-Jaja, vad vill du Bill? jag tänker i några sekund på vad jag ska säga. Hur jag ska lägga fram det. Jag kommer fram till att det är bäst att bara säga det.

-Tjejerna som misshandlade Matilda ringde mig precis. Dom sa att om vi inte gör slut med Anna och Matilda så kommer dom fortsätta att misshandla dom, säger jag och håller sedan andan i väntan på hans svar. När det gått två minuter utan att jag fått något svar måste jag fråga.

-Tom är du kvar...?

 

Tom

 

-Tom är du kvar...? Bills röst rycker mig ur mina tankar. Hur vågar dom där tjejerna hota oss för att vi är kära? Ilskan bubblar upp inuti mig och jag har lust att bara slå till något.

-Hur fan tänker dom? säger jag. Anna gnyr till lite och vänder sig om i sängen.

-Jag vet, jag är helt vansinnig! svarar Bill med hård röst.

Jag reser mig tyst upp och går ut i korridoren för att inte väcka henne. När jag stängt dörren bakom mig går jag och sätter mig i köket.

-Vad ska vi göra? frågar jag och Bill suckar i andra änden.

-Vi kanske borde gå ut med det till pressen, säga att vi är väldigt besvikna på våra fans och att vi vill att tjejerna ska sluta genast? säger han. Jag funderar över hans idé. Det låter ganska bra, vi skulle nog få en del fans att förstå att vi också är vanliga personer som har rätt till kärlek. Och så skulle vi nog få fans som hjälper oss att leta efter tjejerna.

-Det låter faktiskt bra. Du är ju smart, lillebrorsan, säger jag med ett flin. Han skrattar i ena änden. Bill har ett väldigt speciellt skratt, man hör att det verkligen kommer inifrån. Och när han ler gör han det med hela ansiktet.

-Ja, jag har mina stunder, skrattar han. Vi sitter tysta ett tag. Vissa skulle kanske tycka att det var pinsamt att bara sitta och inte säga något till varandra, men det tycker inte jag och Bill. Vi känner varandra så väl att vi knappt behöver prata med varandra. Vi vet vad den andra känner. Tillslut måste jag ändå säga någonting.

-Vet du när ni får komma hem idag?

-Nej, jag vaknade av att telefonen ringde och vi har inte träffat någon läkare idag, säger han.

-Vet Matilda om samtalet?

-Nej, hon sover... Borde vi berätta för dom? Bill låter lite skeptisk.

-Ja, det borde vi väl. Om dom ska vara med på intervjun så måste vi ju berätta för dom, säger jag.

-Ja, det har du ju rätt i, säger Bill och tystnar sedan. Jag hör att någon pratar med honom i bakgrunden. Antagligen någon läkare.

-Jag måste gå. Läkaren kom precis, men vi hörs senare. Pratar du med Anna? säger han lite stressat.

-Okej. Ja det gör jag. Hejdå, svarar jag honom.

-Hejdå, det klickar till i luren och han lägger på. Jag lägger ifrån mig mobilen på bordet och lägger huvudet mot händerna. Allt detta är så rörigt. Jag hör fotsteg komma mot köket och kollar upp. Anna kommer in i min t-shirt med Scotty hack i häl. Han har blivit helt galen i tjejerna, hänger efter dom hela tiden.

-Godmorgon sötis, säger hon.

-Godmorgon, svarar jag. Jag låter lite spänd. Anna kollar oroligt på mig.

-Vad har hänt Tom? frågar hon och kollar på mig med sina fina, gröna ögon.

-Sätt dig, jag suckar och gör en gest mot stolen mittemot. Hon sätter sig på den och kollar mig i ögonen. Jag tar ett djupt andetag.

-Bill ringde precis...

 

Fortsättning följer...

 

Jag vet inte varför halva inlägget blir i fetstil, det är nåt fel på bloggen -.-'

Del 16

 

Matilda

 

Var är jag? Jag känner inte igen doften. Och vad är det för evigt pipande? Jag rör lite på handen för att känna vart jag är. Mina fingrar drar över ett mjukt tyg.

-Matilda, gumman. Hur mår du? hör jag en röst säga. Jag känner igen den mjuka stämman. Bill! Jag öppnar ögonen sakta. Jag bländas först av det starka ljuset, sedan möter jag Nattas och Annas oroliga blickar. Jag vänder försiktigt på huvudet mot riktningen jag hörde Bills röst. Där sitter han, världens vackraste. Hans svarta smink är utsmetat i långa, gråa ränder på kinderna. Har han gråtit?

-Vad... Vad hände? frågar jag. Min röst är hes.

-Vad kommer du ihåg? frågar Natta försiktigt. Jag blundar hårt. Försöker minnas kvällen och natten. Jag kommer ihåg små fragment. Det var något som hade hänt, jag sprang och föll... Jag öppnar ögonen igen och letar med blicken efter något som kan påminna mig om vad som hänt. Min blick fastnar på Tom som sitter i ena hörnet på en stol. Plötsligt kommer minnet tillbaka. Tom som stod och hånglade med en annan tjej, Anna som störtade ut ur lokalen, jag som sprang efter henne, tjejerna som slog mig medvetslös. En ilska stiger i min kropp och jag blänger argt på Tom.

-Du ditt jävla, otrogna svin. Jag ska slå dig så hårt att inte ens din mamma känner igen dig, väser jag lågt och Tom kollar skamset på mig. Anna lägger sin hand på min arm. 
-Matilda, det är lugnt. Vi har redan pratat, säger hon och kollar mig i ögonen. Jag fattar ingenting. Har hon förlåtit honom?

-Så du litar på HONOM?! Fattar du vad han har gjort mot dig?! säger jag ursinnigt och kollar oförstående på henne.

-Ja, han har förklarat att han inte visste vad han gjorde, han var ju så full och... börjar Anna. Jag avbryter henne.

-HAN SKULLE INTE GJORT DET ÄVEN OM HAN SKULLE VART PISSFULL! halvskriker jag och sätter mig hastigt upp. Det smärtar i mitt huvud och hela rummet gungar till. Bill lägger handen på min axel och hjälper mig att lägga mig ner igen.

-Ta det lugnt gumman. Jag är säker på att Anna och Tom kan lösa detta själva, säger han och jag lugnar mig faktiskt en aning. Jag är fortfarande förbannad på Tom och irriterad på Anna för att hon litar på honom igen, men Bill har rätt. De är tillräckligt gamla för att lösa sina konflikter själva.

-Jaja, förlåt då, säger jag och kollar på Anna.

-Men jag är fortfarande arg på dig, säger jag och kollar på Tom.

-Det har du all rätt att vara, jag vet att det jag gjorde var så idiotiskt att jag knappt kan fatta att Anna förlåter mig, säger han och suckar.

-Bra, säger jag och kollar på Bill igen.

-Kommer du ihåg vad som hände? frågar han.

-Ja... när jag hade sprungit några meter så blev jag stoppad av några tjejer. Dom slog mig med en järnstång i huvudet, sedan kommer jag inte ihåg mer... säger jag och Bill ser helt förskräckt ut.

-Men lilla gumman! Jag visste att du blivit misshandlad, men så brutalt?! Sa dom någonting? frågar han och tar min hand.

-Ja... dom sa något om att jag tagit dig ifrån dom... säger jag och kollar på Bill. Han darrar av ilska och hans ögon blir alldeles blanka. Tom reser sig hastigt upp.

-Kan dom inte bara acceptera det?! Har inte vi lika stor rätt till kärlek som alla andra?! Bills röst är inte som den brukar. Han låter kall och elak. Det skrämmer mig.

-Dom tror att vi är allmän egendom! fortsätter Tom. Även han har en kall och elak underton. Jag kollar på Anna. Även hon ser lite rädd ut. Jag lägger en hand på Bills arm.

-Vi kommer få tag i dom, jag lovar. Ni behöver inte bli så arga, säger jag. Han kollar på mig. Efter en stund har han och Tom lugnat ner sig och jag ligger och funderar på hur mycket dom har slagit mig. Jag vet att de slog mig i huvudet, det smärtar till lite då och då som en påminnelse. Sedan har jag ont i ena sidan av kroppen. Och min handled har dom virat in i bandage. När jag har varit vaken i nästan en och en halv timme kommer en läkare in i rummet.

-Hur mår du? frågar han och jag nickar lite.

-Det är ganska bra, jag har bara ont i huvudet och högra sidan av kroppen. Vad fick jag för skador? frågar jag och han kollar i sina papper.

-Du har fått flertal slag mot huvudet, brutit handleden och ett revben. Och så har vi fått sy lite på höger arm, säger han och jag kollar ner mot högerarmen.  Där finns ett litet, litet ihop sytt ärr.

-Huvudet har klarat sig förvånandsvärt bra, säger han och jag nickar till svar. Han stannar kvar ett tag och förklarar att jag inte har fått några synliga skador på huvudet, men att jag antagligen kommer ha lite ont i det ibland. Sedan berättar han att jag kommer få åka hem imorgon om inget händer. En våg av lättnad sköljer över mig och efter några minuter somnar jag in i en härlig dröm...

 

Anna

 

Matilda måste ligga kvar på sjukhuset över natten och Bill stannar där tillsammans med henne. Så jag och Tom har hela huset för oss själva inatt. Vi hoppar in i bilen och kör mot hotellet där vi släpper av Natta, Gustav, Femke och Nisse. Dom säger snabbt hejdå och går sedan in i hotellet. Tom och jag sitter nu mittemot varandra i bilen. Han kollar ut genom fönstret. Jag kommer på att jag inte har någon aning om vilken dag det är, eller vad klockan är.

-Hur lång tid har gått sedan festen? frågar jag. Han kollar lite förvirrat på mig, han måste ha varit någon helt annanstans i tankarna.

-Eh... En dag. Det är söndag idag och klockan är... han kollar på sitt armbandsur.

-10 på kvällen, fortsätter han. Jag har alltså legat och gråtit i nästan ett dygn. Jag måste ha somnat utan att jag kommer ihåg det. Vi åker under tystnad resten av vägen hem till huset. Tom lägger armen och mina axlar när vi går in och direkt när vi kommer in börjar han kyssa mig. Jag blir först lite överrumplad men besvarar sedan hans kyssar. Han börjar röra sig mot vårt sovrum och jag följer efter honom. Hans händer har börjar smeka min rygg och nacke och mina börjar leta sig runt på hans rygg. Jag funderar på varför han plötsligt är så... på. När han lägger ner mig i sängen fattar jag. Jag sätter händerna mot hans bröstkorg och trycker undan honom.

-Tom, jag kan inte... säger jag tyst och blundar. Han kollar ner på mig och lägger sig sedan bredvid mig.

-Okej. Jag ska inte försöka få dig att göra något du inte vill, säger han och smeker undan en hårslinga från ansiktet. Jag pustar lättat ut. Jag är inte redo för det än. Resten av kvällen ligger vi och myser i pyjamas i sängen framför en film och jag somnar gott in i hans famn. På natten drömmer jag en hemsk mardröm. Det ända jag ser hela tiden är Tom som försvinner ifrån mig. Ibland dör han, ibland dumpar han mig och ibland ser jag honom med munnen pressad mot en annan tjej. Jag vaknar med ett ryck och andas snabbt.

-Vad är det gumman? frågar Tom. Han ligger fortfarande med armarna om mig.

-Inget, bara en mardröm, säger jag och kysser honom lätt. Han besvarar kyssen och kollar sedan på mig.

-Vad var det för hemsk dröm? frågar han.

-Jag drömde att jag förlorade dig på en massa sätt, säger jag och kollar oroligt på honom.

-Du behöver inte oroa dig, jag planerar inte att försvinna från ditt liv på mycket länge, säger han och kysser mig på pannan. Jag drar en suck av lättnad.

-Försök somna om nu gumman, jag stannar här tills du ber mig gå, säger han och smeker mig på kinden.

-Då lär du få stanna här ett tag, säger jag och ler mot honom. Han skrattar till och lägger hakan mot mitt huvud. Jag somnar om igen och den här gången drömmer jag härliga och lyckliga drömmar om mig och Tom, men tanken på att förlora honom sitter ändå kvar i bakhuvudet...

Fortsättning följer...

 

Vad tycker ni? Jag vill veta era tankar :)

 

Kommentera även om det är något ni skulle vilja ha med eller ändra på, så ska jag se vad jag kan göra ;)

 

Ny design! Fast den blev lite failad för bilden på Anna var för mörk :c

 

Del 15

 

Anna

 

Jag sitter fortfarande på golvet och hulkar. Hur kunde Tom göra så?! Han har sagt flera gånger att det är mig han vill ha, att han är så upp över öronen kär, var det bara lögner? Mitt hjärta gör ont. Hela min kropp gör ont. Jag vet inte hur länge jag sitter så och gråter, men när telefonen ringer har jag ont i ögonen och magen. Jag kollar på displayen. "Bill <3" står det där. Vad vill han?

-Hal...? svarar jag. Min röst bär inte riktigt hela vägen, men jag hoppas han förstår vad det är jag försöker säga.

-Hej Anna, det har hänt en olycka, säger Bill. Han låter märkligt livlös på rösten. Han som alltid brukar låta så glad när han pratar.

-Jaha... Vad har hänt? frågar jag och snörvlar lite. Jag torkar mig under ögonen och blir helt svart på fingrarna.

-Matilda har blivit misshandlad. Hon ligger medvetslös på akuten, säger han tyst. Jag blir också tyst. Ingen säger något på minst två minuter. Sedan sjunker sanningen in i mig. Matilda. Misshandlad. Ligger medvetslös på akuten.

-Anna? Är du kvar? säger Bill.

-Va? Ja... Jag är kvar. Jag kommer så fort jag kan, jag måste bara ringa taxi och... börjar jag. Bill avbryter mig.

-Det behövs inte, jag har redan pratat med vår chaufför, han kommer och hämtar dig. Han borde snart vara där, säger han. Hans röst är fortfarande lika livlös.

-Ok, Jag kommer snart då, säger jag och lägger på. Jag är i chock. Min hjärna försöker säga till kroppen att röra på sig snabbare, att springa ner för trappan och ut genom dörren. Ändå går det långsamt för den att komma ner för alla trappstegen och ut genom dörren. Där står den stora svarta bilen och väntar på mig. Jag hoppar in i baksätet. Vi är framme vid sjukhuset efter ungefär en kvart.

-Tack, mumlar jag till chauffören och han nickar till svar. Jag slår igen den tunga dörren bakom mig och kollar på de olika entréerna. EMERGENCY står det över en och jag går in genom dörren. Där inne finns en disk med en kvinna bakom, ett väntrum med människor som på något sätt mår dåligt och en massa dörrar.

-Hello. Can you tell me where Matilda Westermark is? säger jag entonigt till kvinnan bakom disken. Hon kollar upp på mig och sedan ner i sina papper.

-Room 13. Down the hall and then to the left, säger hon och ler mot mig.

-Thanks, säger jag och börjar gå mot korridoren hon skickade mig till. Jag kommer fram till dörren märkt med siffran 13. Jag stannar utanför dörren och stirrar på den. Jag står så ett tag, sedan tar jag ett djupt andetag och knackar försiktigt på innan jag går in. Där inne sitter Natalie och håller Gustav i handen. Nisse och Femke sitter på stolar bredvid dom. I ena hörnet sitter Tom i en stol och sover. Han har väl antagligen däckat. Det jävla svinet. Och där, i mitten av rummet, ligger Matilda medvetslös i en säng. Hon har maskiner kopplade till sig som piper och håller koll på hennes hjärtslag. Och så har hon en respirator kopplad till sig som tvingar ner luft i hennes lungor. Bill sitter bredvid och håller hennes hand. Hans svarta smink är lite utsmetat och man ser att han har gråtit. Jag drar tyst fram en stol och sätter mig bredvid Natalie och Gustav. Jag vågar inte säga något. Det skulle vara som om man klippte av en film så att hela filmduken blir svart. Det skulle kännas fel. Vi sitter så och väntar. Vi väntar säkert i en-två timmar. Ingen säger något och inget händer. Efter vad som känns som en evighet vaknar Tom till. Han ser mycket nyktrare ut nu än på festen. Han kollar runt i rummet och får syn på mig. Han ser helt skräckslagen ut. Sedan ser han bara ångerfull ut. Jag sitter och försöker ignorera honom ett tag, men tillslut vinkar jag till mig honom och går ut från rummet. Jag går lite längre bort och in på en toalett. Han går in efter mig och stänger och låser dörren. Vi står och tittar på varandra ett tag.

-Anna jag... börjar han. Jag blänger på honom och han tittar skräckslaget ner i marken.

-Ja...? säger jag surt.

-Jag är så ledsen för det som hände. Jag var full och hade ingen aning om vad jag gjorde. Jag skulle inte ha druckit så mycket men jag tappade kontrollen och vet inte vad som hände och nästa sak jag vet är att jag står och hånglar med en helt främmande tjej och ser dig storma ut och jag puttade bort tjejen och ropade efter dig och försökte följa efter dig men Bill stoppade mig och... Jag är så ledsen! Jag vet inte vad som hände! säger han och en liten tår letar sig ner för hans kind. Jag granskar honom osäkert. Ska jag lita på honom? Jag menar, han var ju väldigt full, han visste antagligen inte vad han gjorde. Men samtidigt är han ju känd för att vara en player.

-Tom. Jag gillar dig. Det gör jag verkligen. Men... Hur kan jag vara så säker på att det inte kommer hända igen? säger jag och kollar misstroget på honom. Han kollar upp på mig med blanka ögon. Sedan tar han ett djupt andetag, som för att ta satts. Han smyger upp mot mig och sätter läpparna mot mitt öra.

-För att jag älskar dig, Anna, viskar han. Jag känner hans varma andedräkt mot mitt öra och ryser till lite. Sa han att han... att han älskade mig? Jag är helt chockad. Han har inte sagt så innan. Och han skulle väl inte säga så om han absolut inte menade det? Han kysser mig lätt på kinden och backar sedan ett halvt steg så att vi står bara några centimeter ifrån varandra. Han lägger sin panna mot min och tvingar mig att kolla in i hans ögon.

-Jag lovar att aldrig, aldrig mer göra någonting som kan såra dig, säger han med låg röst. Jag blundar i några sekunder. Försöker få ordning på mina känslor och tankar.

-Jag älskar dig, Anna, säger han igen, lite högre den här gången.

-Jag älskar dig också, Tom, säger jag och kysser honom. Han besvarar kyssen och lägger armarna om min rygg. Jag lägger mina händer på hans nacke och vi står så i några minuter. Sedan går vi hand i hand tillbaka till sal 13. Därinne är det som om tiden stått stilla. Alla sitter exakt likadant som dom gjorde innan. Matilda ligger fortfarande medvetslös i sängen. Det enda som hörs är det eviga pipandet från maskinen. Men allt är ändå helt annorlunda. Jag och Tom är tillsammans igen, och vi älskar varandra. Jag sätter mig i Toms knä och lägger huvudet mot hans axel. Han lägger sina armar runt mig och sätter ena ansiktshalvan mot mitt hår. Vi har suttit så i säkert en halv timme till innan något händer. Plötsligt rör Matilda lite på sig. Hon rycker till med ena armen. Jag reser mig upp och ställer mig bredvid henne. Natalie likaså. Bill flyttar närmare sängen och fokuserar på Matildas ansikte. Matilda rycker lite i ögonlocken.

-Matilda, gumman. Hur mår du? säger Bill med lugnande röst. Matilda gör en liten grimas och öppnar sakta ögonen. Hon kollar först på mig och Natalie, sedan på Bill.

-Vad... Vad hände? säger hon hest...

 

Fortsättning följer...

 

Del 14

 

Bill

 

Tom och Nisse har precis spelat klart By your side och David ropar in mig och Matilda i det stora "båset". Jag tar Matilda i handen och vi går in tillsammans. Vi sätter på oss hörlurar och ställer oss vid varsin mic.

-Är ni beredda? Vi börjar med Reden, säger David i hörlurarna och vi nickar ja. Musiken som just spelats in börjar spelas i våra hörlurar och jag börjar sjunga. Vi har kommit överrens om när vi ska sjunga solo och tillsammans.

-Hallo, Du stehst in meinder Tür, Es ist sonst niemand hier... När "ausser Dir und mir" kommer börjar Matilda också att sjunga med mig och sedan fortsätter hon solo. Hon har en väldigt bra rockröst och det passar jättebra. Hon sjunger resten av versen, fram tills "In Zimmer 483" där jag också börjar sjunga. Sedan sjunger vi bryggan och refrängen tillsammans. Sedan börjar Matilda på nästa vers och vi kör samma sak igen. När vi är klara hörs ett pip i våra hörlurar.

-Det var jättebra! Men jag tror att om vi tar det en gång till så kan det bli perfekt! säger David och vi börjar om igen. Det krävs 3 gånger för att det ska bli perfekt, sedan fortsätter vi med att spela in Screamin' och sedan By your side. När allt är klart går vi ut tillsammans och sedan samlas alla runt David för att lyssna på resultatet. Det blev fantastiskt! Allt blir mycket mäktigare med dubbla instrument och två röster.

-It's great! But... I think it would be cooler with a backup singer. I think it would give the songs a little bit more... power, säger David. Matilda lyser upp och man ser i hennes ögon att hon fått en idé.

-Anna! You're so good at singing, can't you give it a try? säger hon och kollar på Anna. Annas ansikte bleknar.

-M... Me? stammar hon.

-Yes, your voice is so good, Anna, säger Matilda och lägger en hand på Annas axel. Anna funderar i någon minut.

-Ok, I'll give it a try, säger hon och David ler.

-Great! Let me show you were you are going to sing, säger han och tar fram textpapprerna. Jag vänder mig mot Matilda.

-Sugen på en kaffe? frågar jag och hon nickar.

-Kom då så går vi och köper, säger jag.

-Kan du verkligen gå ut? frågar hon och höjer på ögonbrynen.

-Nej, men det finns en liten butik här i huset, säger jag och drar med henne till hissen. Vi åker ner till tredje våningen och går mot den lilla butiken. När vi väl kommer dit möts vi av stora löpsedlar med våra namn på.

"Bill and Tom Kaulitz with new, much younger girlfriends" står det med stora svarta bokstäver. Jag slänger en blick på Matilda. Hon stirrar på den vita lappen.

-Jag har inte tänkt på ålders skillnaden innan, säger hon och kollar på mig.

-Inte jag heller... säger jag och vi går in i butiken. Vi köper varsin latte och en tidning. Vi åker upp till studion igen där Anna precis har börjar sjunga Reden. Det låter jättebra. Vi står och väntar tills hon är klar med alla tre låtarna, sedan lyssnar vi på resultatet. David hade rätt, det blev fylligare och mäktigare med en till röst.

-Jag vill inte sänka stämningen eller så, men kolla på detta, säger Matilda och håller fram tidningen. Alla börjar läsa.

"Yesterday Tokio Hotel had a concert in Los Angeles. After the show the fans stood outside the building waiting for the boys to come out. Bill and Tom Kaulitz walked out with two girls beside them. When we asked the twins who these girls were, they said "They're our girlfriends". Bills girlfriend Matilda Westermark is the singer in the swedish rockband Such A Shame. Toms girlfriend is Matildas friend, Anna Buer. The agedifferense is pretty big, it's 8 years between Bill and Matilda and 9 years between Tom and Anna. If you ask us here at People magazine, we say that it's pretty disturbing. 8 and 9 years is way to much! We asked the fans what they thought about this."I'm so happy for Bill and Tom, they diserve this!" says Ellie and most of the other fans agree. But some of the girls were really sad and some of them even cried. They say that it feels like Matilda and Anna have been taking the boys from them. We're waiting for more news about the Kaulitz twins new girlfriends."

David suckar när han läst hela artikeln.

-Jaha, nu hoppar de på er på grund av ålders skillnaden också, säger han och skakar på huvudet. Tom rycker till sig tidningen och river sönder den.

-Skit i vad dom säger, dom vet ingenting! säger han och slänger ifrån sig vad som finns kvar av tidningen. Små pappersbitar virvlar ner runt oss. Jag kollar på Tom och ler. Tur att jag har en sån bra bror. Vi bestämmer oss för att strunta i vad pressen säger och bara fokusera på skivan. Vi spelar in två låtar till, sedan åker alla hem. Klockan är runt 6 och solen lyser fortfarande. Matilda lutar huvudet mot min axel i bilen och jag kan inte sluta tänka på vad som stod i tidningen... Är 8 år för mycket?

 

Natalie

 

Tre knackningar, inte mer och inte mindre. Jag hoppar upp ur sängen och springer fram till spegeln. Om man skulle låta hundra personer knacka på en dörr, bara sådär, så skulle antagligen mer än hälften av dem knacka tre gånger, det är allt jag hinner tänka innan glädjen flyger i mig. Jag rufsar till håret snabbt och skuttar fram till dörren. Ett andetag, och så öppnar jag. Där står han, min nallebjörn.

-Åh hej! säger jag glatt och ler. Han skjuter fram en bukett med röda rosor och tittar blygt bort. Jag tar dem och skuttar in i rummet för att hitta en plats att sätta dem.

-De är så vackra! piper jag och kollar bort mot dörren där Gustav står generat.

-Kom in! Jag hör hans steg slå mot trägolvet när han går in.

-Gillar du rosor? frågar han. Jag går in i det andra rummet som ska föreställa något slags kök och hittar en perfekt vas. Jag fyller den med vatten och lägger i rosorna.

-Rosor är vackra, svarar jag och går tillbaka till Gustav. Han har satt  sig på sängkanten och kollar på mig.

-Vad sägs om en glass i parken? frågar han sakta och ler.

-Oh, ja! svarar jag och ler Efter att vi båda tagit på oss solglasögon och Gustav hittat en keps så tar vi hissen ner till hotellentrén och går ut. Det är varmt ute och solen skiner intensivt.

-Ett isbad är vad man behöver en sånhär dag, säger jag och skrattar. Han kollar på mig och ler. Vi går tysta mot parken som ligger några minuter bort. Det är fullt med människor överallt en del fönstershoppar och andra går bara där på trottoaren.

-Gillar du tystnad? frågar jag.

-Hurdå menar du? frågar han.

-Ja, stör tystnad dig? frågar jag och kollar på honom. Han kollar upp en stund på mig och ler.

-Nej. Jag fnittrar till lite och börjar pilla lite på naglarna.

-Ville bara veta, ifall att, liksom... börjar jag.

-En del gillar ju inte tystnad, och då är det ju inte bra att vara tyst i en sån persons närhet för då blir det en aning stelt och... Han kollar utforskande på mig och skrattar.

-Vadå? frågar jag och ger honom en halvt sur blick.

-Inget, säger han, skrattar och kollar framåt. Jag knuffar till honom i sidan och snart är vi i parken. Vi köper varsin glass i en glasskiosk och sätter oss på en bänk i skuggan under ett träd. Vi sitter där i några minuter. Hettan är nästan outhärdlig men skuggan hjälper lite.

-Jag har aldrig varit såhär långt från hemmet innan utan föräldrar innan, säger jag och ler.

-Hur känns det tycker du? frågar han och ler tillbaka. Jag funderar en stund innan jag svarar.

-Jag känner mig fri. Han nickar och äter lite på sin glass.

-Det är bra om du undrar, lägger jag till, äter upp det sista av min glass och drar upp knäna under hakan.

-Kan vi inte gå tillbaka till mitt hotellrum och kolla på en film? Han reser sig upp och räcker mig handen. Jag tar den och så går vi tillbaka till hotellet, hand i hand. Vi går in i hissen som har underbar, kall luftkonditionering och han rättar till sin keps. Jag skrattar och tar kepsen ifrån honom.

-Du och dina kepsar, säger jag och tar på mig den.

-Vi och vår keps, rättar han mig och ler.

-Du får den, om du vill.

-Erkänn att du typ har massor av extra gömda någonstans, säger jag och ger honom en misstänksam blick. Han kollar bort, biter sig i underläppen och skrattar.

-Ha, jag visste det! skrattar jag. Han lyfter upp mig på sin rygg och springer ut ur hissen. Jag skrattar hysteriskt och håller om honom hårt. Han stannar utanför dörren till rummet där han släpper ner mig. Jag försöker hitta nyckeln i min ficka, fiskar upp den och öppnar dörren. Solen skiner in genom de två fönsterna på andra sidan av rummet.

-Undra vad de andra gör, säger jag och sparkar av mig skorna.

-Bill och Matilda är ju ett par nu, så de sitter väl någonstans och hånglar, svarar han, samtidigt som han tar av sig skorna och skrattar.

-Antagligen, svarar jag. Jag rätter på en film jag hyrt i receptionen dagen innan. Titeln har jag aldrig hört innan, och filmen är inte en av de bästa jag sett. Vi sitter på sängen, jag med knäna under hakan och han utsträckt, halvsovandes. Jag kollar inte på filmen, utan ut genom fönstret. Det är så mycket liv där ute. Jag kollar på Gustav och märker att han kollar på mig, jag ler mot honom och lägger mig ner bredvid honom, kurrar ihop mig vid hans sida. Han börjar leka med mitt hår och lägger en arm runt mig. Jag blundar. Allt  är perfekt just då.

 

Två månader senare på release partyt av den nya skivan...

 

Anna

 

De senaste två månaderna har varit underbara. Vi har jobbat med den nya skivan, gett intervjuer, gått på filmpremiär och varit på konserter. Such A Shame har faktiskt också haft lite spelningar på små klubbar här i LA. Och nu står jag här, i mina svarta byxor och svartvita t-shirt på release partyt för skivan som jag körar på. Det är helt otroligt! Här är fullt med gäster, kändisar, reportrar och annat folk. Jag och Tom står och pratar med Gustav och Natta som just kommit ut som ett par. De är så sockersöta tillsammans att man nästan får diabetes! Tom har en arm runt mina axlar och ett drink glas i handen. Jag undrar hur många sådana han har druckit nu, fyra, fem kanske? Jag kollar i hans ögon. Han är absolut full.

-Tom, hur många drinkar har du druckit nu? frågar jag mjukt och han kollar med fulla ögon på mig.

-Inte vet jag, säger han och skrattar. Hans andedräkt stinker av alkohol.

-Jag ska gå och se hur det är med Matilda, jag kommer strax, säger jag och sliter mig ur hans grepp. Usch, jag gillar inte fulla människor. Jag går fram till Matilda som står hand i hand med Bill. Han har i alla fall vett nog att inte dricka sig stupfull utan smuttar fortfarande på sin första drink.

-Hej, har du trevligt? säger Matilda och ler mot mig.

-Ja, men Tom har blivit ganska full, säger jag. Bill suckar och himlar med ögonen.

-Han blir alltid det på sådana här fester, säger han och kollar mot Tom. Hans ansikte stelnar till och hans ögon blir märkligt svarta.

-Bill, vad är...? börjar Matilda. Hon kollar mot samma håll som Bill och får samma ansiktsuttryck som honom.

-Vad tittar ni på? säger jag och kollar åt samma håll. Där ser jag Tom stå och hångla med en blond tjej. Hela min värld stannar. Jag kan inte sluta titta på dom.

-Anna, är du okej?! Du ser helt blek ut! säger Matilda och lägger en hand på min axel. Jag rycker till och tårarna börjar rinna av ilska. Sedan störtar jag ut ur lokalen och ut på gatan. Jag börjar springa mot huset, det ligger bara någon kilometer här ifrån. Väl där letar jag efter mina nycklar i fickorna. Jag tar upp dom och försöker stoppa in dom i låset. Det tar ca 2 minuter, mina händer darrar så mycket att jag missar hela tiden. När jag väl kommer in sparkar jag av mig skorna och springer in på mitt rum. Där faller jag ihop på golvet och gråter så att jag hulkar...

 

Matilda

 

Ilskan kokar inuti mig. Hur kan Tom stå sådär och hångla med en helt främmande tjej?! När Anna springer iväg säger jag snabbt till Bill;

-Pratar du med Tom så tar jag Anna, sedan springer jag efter henne. Jag ser henne springa upp för gatan mot huset, sedan försvinner hon. Varför måste hon vara så förbannat snabb?! Jag springer i riktning mot huset och hinner ca 30 meter, sedan tar någon tag i min axel och drar omkull mig på marken.

-Här får du för att du tagit Bill ifrån oss, jävla hora, väser en röst på tyska. Sedan får jag ett hårt slag i huvudet och allt blir svart...

 

Fortsättning följer...

Del 13

 

Anna

 

Jag öppnar sakta ögonen. Jag känner Toms beskyddande hand på min höft och vänder mig om. Jag studerar hans vackra ansikte. Han ser så fridfull ut. Jag väcker honom med en kyss och han öppnar ögonen. Han blinkar sömnigt.

-Godmorgon sötnos, säger jag och ler mot honom. Han kollar trött på mig.

-Godmorgon. Vad är klockan? säger han och kisar mot klockan.

-Hon är halv tolv, säger jag och sträcker på mig.

-Ska vi göra något speciellt idag? frågar jag och lägger mig lite närmare honom. Han lägger armarna om mig.

-Ja, vi ska ju börja spela in skivan idag. Kommer du inte ihåg det? säger han och kysser mig lätt. Jag besvarar mjukt kyssen.

-Just det. Det hade jag glömt, säger jag och ler.

-Vi måste vara i studion klockan ett så det är bäst att vi går upp nu, säger han och reser sig. Han tar på sig ett par mörkblåa, baggey jeans och den svarta, stickade tröjan. Jag stiger upp jag också.

-Får jag låna en t-shirt av dig? frågar jag när jag dragit på mig de svarta jeansen jag hade igår.

-Visst, det är bara att ta en, säger han och gör en gest mot sin garderob. Jag går in i den och väljer en svart tröja med vitt tryck på. Jag drar en mössa över håret och lägger på lite svart smink. Jag har flyttat ner nästan alla mina saker ner hit nu eftersom jag sover här varje natt ändå. Jag och Tom går ut i korridoren och han knackar på Bills dörr.

-Bill! Matilda! Dags att gå upp, vi måste vara i studion om en och en halv timme! ropar han och går vidare in i köket. Jag följer efter honom och vi sätter fram frukost. Vi sätter oss vid bordet medan vi väntar på Matilda och Bill.

-Vilka låtar kommer det vara med på skivan? frågar jag.

-World behind my wall, Reden, Leb die sekunde, Humanoid, Dogs unleashed, Human connect to human, Automatic, Hilf mir fliegen, Darside of the sun, Monsoon, Ready, set, go!, Scream, Phantomrider, Break away, Screamin' och... By your side, svarar Tom.

-Så Matilda ska sjunga på tyska också? frågar jag och höjer ögonbrynen.

-Ja, hon är ju så duktig på att prata tyska, säger han och går fram till kaffebryggaren. Han häller upp kaffe i en kopp och kollar mot mig.

-Vill du ha? frågar han. Jag nickar och han häller upp en kopp till. Jag tar en klunk av det varma kaffet och börjar precis undra varför Matilda och Bill dröjer så länge när de kommer in i köket...

 

Matilda

 

Jag vaknar av att Tom knackar på dörren och ropar på oss.

-Vi kommer, ropar jag hest och vänder mig mot Bill. Han kollar med väldigt sömniga ögon på mig.

-Godmorgon, säger jag och kysser honom på näsan.

-Godmorgon, svarar han och sträcker på sig.

-Vi måste gå upp, vi ska vara i studion om en och en halv timme, säger jag och reser mig upp. Jag tar på mig mina svarta byxor med dragkedjor på, ett svart linne och min röd svart rutiga skjorta från Carlings. Jag drar på mig den gråa mössan som min mormor stickat åt mig och lägger på ett lager svart smink. Bill har på sig ett par svarta jeans, en svart vit, tight t-shirt och en svart mössa. Vi går ut i köket och sätter oss bredvid Tom och Anna.

-Godmorgon, säger jag och brer en macka. Tom och Anna mumlar något som låter som ett godmorgon som svar. Vi äter frukost under tystnad och går sedan ut i bilen för att åka till studion. I bilen ringer min mobil.

-Hallå?

-Hej Matilda, det är Astrid! säger Astrid i luren.

-Åh! Hej Astrid! Hur är det? säger jag och ler. Jag har inte pratat med henne sedan vi åkte hit!

-Det är bra. Hur är det själv? Jag har hört att du är i USA och har det mysigt med Bill och killarna! Är det sant? frågar hon nyfiket.

-Jodå, vi är på väg till studion just nu för att börja spela in plattan, säger jag.

-COOLT! svarar hon och jag kan höra att hon ler.

-Hur är det med Natta? Har hon och Gustav blivit bästa vänner än eller? frågar Astrid lite retsamt. Jag skrattar högt. Natta har alltid sagt att hon tycker Gustav skulle vara söt som nallebjörn och att hon skulle vilja ha honom som bästa vän. Hon har kläckt så många roliga kommentarer, en av dom är "Nej Gustavs rumpa är inte stor, den är bara vältränad". Jag skrattade i minst en kvart när hon sa det.

-Jag vet inte riktigt, men det har dom kanske. Jag lovar att hålla dig uppdaterad om det, säger jag. Jag och Astrid pratar på enda tills jag är tvungen att lägga ner telefonen. Vi har stannat utanför studion och ska gå in och börja spela in skivan. Vi går in i hissen i huset och en av liv vakterna trycker på våning 11. Vi åker upp med en hisnande fart och är uppe på några sekunder. Därinne sitter alla och väntar på oss. Vi är såklart sist som vanligt. Alla hälsar och vi går senare bort till studio rummet och börjar spela in. Vi börjar med trummorna. Det är lite krångligare när det finns två trumisar, men resultatet blir samtidigt mycket bättre. När vi spelat in trummorna till tre låtar går Femke och Georg in för att spela in bas slingorna. Natta och Gustav står och skrattar och pratar och verkar komma väldigt bra överrens. Helt plötsligt tar Gustav upp Natta på ryggen och springer ut i korridorerna med henne. Hon skrattar hysteriskt och jag kan inte hålla mig för skratt jag heller. Bill kollar förvånat efter dom.

-Eh... dom verkar komma bra överrens, säger han och flinar. Jag skrattar och berättar hela nallebjörns historien för honom. Han skrattar lika mycket som jag när jag berättat klart och Natta och Gustav kommer tillbaka. Gustav styr stegen mot oss och stannar bredvid oss fortfarande med Natta på ryggen.

-Är du lycklig nu Natta? säger jag på svenska och hon nickar.

-Ja! säger hon och ler stort...

 

Tom

 

Anna och jag sitter i en soffa och kollar på alla andra. Bill, Matilda, Natta och Gustav står och pratar. Gustav har Natta på sin rygg och de ser ut att ha väldigt roligt. Femke och Georg står inne i inspelnings rummet och spelar in bas slingorna till Reden, Screamin' och By your side. David och Nisse står och pratar några meter ifrån oss.

-Spelar du något instrument? frågar jag Anna. Hon kollar upp på mig.

-Ja, jag spelar många olika instrument, men mest gitarr och piano, säger hon och leker med mina fingrar.

-Coolt, säger jag och kysser henne. David avbryter vår kyss genom att harkla sig.

-Tom. Du och Nisse ska in och spela in gitarrerna nu om det är okej? säger han retsamt och blinkar med ena ögat. Jag ger Anna en snabb puss innan jag följer med in i studion.

-Rocka röven av dom nu, säger Nisse till mig och tar upp sin gitarr.

-Detsamma, säger jag och flinar lite. Nisse var schysst. Och riktigt grym på gitarr! Vi drar loss på Reden och sedan Screamin' och By your side. Det känns härligt att stå bredvid en annan gitarrist och spela. Resultatet blir riktigt mäktigt.

-Perfekt! säger David till oss efter andra försöket på Screamin'.

-Nu har vi bara By your side kvar så kan vi skicka in sångarna sen. Och en, två, tre, fyr...

 

Fortsättning följer...

Del 12

 

Matilda

 

Så fort vi kommer in i logen slänger jag mig i Bills armar. Han stapplar några steg bakåt i ett försök att få tillbaka balansen. Tillslut hittar han den igen och står stadigt. Han skrattar till lite och kramar mig tillbaka.

-Du var så bra ikväll! säger jag med ansiktet tryckt mot hans axel. Jag står på tå men han är ändå minst en decimeter längre än mig.

-Haha, tack, vad kul att du gillade det, säger han och lägger munnen och näsan mot mitt hår.

-Jag ÄLSKADE det! Fast, det var lite jobbigt när du tog upp den där tjejen... säger jag och tar ett steg bakåt. Han kollar retsamt på mig.

-Blev du svartsjuk? frågar han med ett litet flin.

-Ja? Skulle inte du bli det om den du är kär i plötsligt står med armen om en helt random person? frågar jag och höjer ögonbrynen.

-Jo, men detta är ju mitt jobb. Jag måste göra det. Och du behöver verkligen inte oroa dig för att jag skulle bli kär i någon annan. Det är ju dig jag vill ha, och har dessutom, säger han och kysser mig på pannan. Jag känner mig genast lite bättre. David kommer fram till oss.

-Jag vill inte störa men... Jag verkar ha missat att ni två har ett förhållande? säger han och kollar lite bekymrat på Bill.

-Oj, har vi inte sagt det till dig? frågar Bill och kollar tillbaka på David.

-Ja tydligen... säger David.

-Är det något problem att vi är tillsammans? måste jag fråga. Han ser så bekymrad ut.

-Det är just det jag står och tänker på. Jag undrar hur fansen kommer ta det... säger han och försvinner in i tankar.

-Jag vill inte ha ett smygförhållande, säger Bill snabbt. David rycker till av styrkan i hans röst.

-Självklart inte, det vill ingen. Men jag är bara orolig för vad fansen kommer säga om ni går ut med det, David kollar från Bill till mig och tillbaka till Bill igen.

-Dom får ta det hur dom vill, jag är kär i Matilda och borde inte behöva gömma det, säger Bill och lägger armen om mig.

-Förresten borde du prata med Tom och Anna också, säger han och drar iväg mig mot sitt omklädningsrum. När vi kommer in stänger Bill snabbt dörren och låser om sig. Han går fram och sätter sig på en bänk som finns på andra sidan rummet. Jag sätter mig bredvid.

-David kanske har rätt... Vi vet inte hur fansen kommer reagera, säger jag och lägger en hand på hans rygg.

-Jag vet det men... Smygförhållanden brukar alltid sluta i katastrof och jag är så rädd för att förlora dig, säger han och kollar på mig med sina vackra bruna ögon.

-Du kommer inte att förlora mig, viskar jag och kysser honom. Han besvarar mjukt min kyss och lägger ena handen på min rygg. Jag flyttar mig närmare honom och har min hand på hans nacke. Vi sitter så ett tag, sedan reser han sig upp och byter om. Vi går ut till den stora, gemensamma logen och Bill går fram och ber David om ursäkt för sitt beteende. Sedan kommer han tillbaka till mig och vi går mot utgången. Bill stannar mig helt plötsligt och kollar allvarligt på mig.

-David gick med på att berätta för världen om vårt förhållande, är du beredd att göra det nu? säger han.

 

Bill

 

Jag står med händerna på Matildas axlar och väntar på ett svar. Hon nickar tillslut.

-Ja, det är jag, säger hon. Jag ler och lägger armen om henne igen. Vi går ut genom dörrarna och möts av ett hav med fans och tv team. Fansen börjar skrika på mig och jag går fram till dom och ger autografer, tar bilder och kramar alla jag kommer åt. Efter jag gett fansen vad de vill ha går jag tillbaka till Matilda och lägger åter igen armen om henne. Flera av fansen och reportrarna tappar hakan och vi går mot tv teamen.

-Bill! Are you two a couple? frågar en kvinna och sticker en microfon under hakan på mig.

-Yes, we are, säger jag med ett stort leende.

-Who are you? frågar hon sedan Matilda och sätter microfonen framför henne.

-I'm Matilda Westermark, singer in the swedish band Such A Shame, säger hon och ler lite försiktigt mot kamerorna. Alla reportrar börjar skrika ut frågor men jag drar bestämt med mig Matilda mot bilen och vi hoppar in. Sedan ser vi Tom och Anna göra samma runda som vi just gjorde. När de två hoppat in i bilen drar vi iväg mot huset. Matilda somnar mot min arm och när vi kommer hem bär jag in henne. Jag vill inte väcka henne än. Jag lägger henne i min säng och lägger försiktigt en hand på hennes arm.

-Gumman? Vi är hemma, vakna, säger jag och hon öppnar sakta ögonen.

-Va? Åh, förlåt jag somnade, säger hon och sätter sig sakta upp. Hon kollar sig förvirrat omkring.

-Är vi i ditt rum? Somnade inte jag i bilen? frågar hon.

-Jo, men jag ville inte väcka dig där, jag vet hur jobbigt det är att gå in efter att ha somnat i bilen, säger jag och flinar lite. Hon ger mig ett gulligt leende och reser sig sedan. Jag har redan tagit av henne jackan och skorna.

-Vad gullig du är, säger hon och kysser mig på näsan. Sedan tar hon fram sin sov t-shirt som ligger kvar på golvet sen i morse och byter snabbt om. Hon tvättar av sig sminket och borstar tänderna. Jag sitter och tittar på henne hela tiden. Jag kan inte slita blicken från henne.

-Är det okej om jag sover här inatt igen? frågar hon.

-Du behöver inte ens fråga, säger jag och drar ner henne i mitt knä. Jag kysser henne först mjukt men sen ivrigare och ivrigare. Hon lägger sig istället ner och jag lägger mig ovanpå. Sedan... Tja, vad tror ni händer?

 

Fortsättning följer...

Del 11 (Anna special)

 

Anna

 

Jag och Tom ligger i hans säng och kollar på film. Jag vilar huvudet mot hans bröstkorg och hör hur hans hjärta slår. Allt är helt perfekt. Jag böjer upp huvudet och kysser honom. Han besvarar min kyss och lägger sin hand på nacke. Vi kollar klart på filmen och stänger sen av TV:n.

-Det är en av världens bästa filmer det där, säger jag och sträcker på mig.

-Ja verkligen, säger Tom och gäspar stort. Jag kollar mot klockan. Kvart i fem. Vi måste vara på restaurangen om en timme och en kvart.

-Nähä, ska vi ta och gå ut till Bill och Matilda? frågar jag och Tom nickar till svar. Vi går ut till vardagsrummet. Det är helt tomt.

-Dom är säkert inne på Bills rum och kollar på film, säger Tom och ler mot mig.

-Ja, det är dom säkert. Jag ska bara gå upp och byta om, kommer strax, säger jag och går upp för trappan och in i mitt rum. Jag tar på mig ett par svarta byxor, en svart vit tröja och en svart hoodie. Jag går mot trappan igen och är nästan nere när jag tappar balansen. Det känns som om allt går i ultra rapid och jag ramlar ner för de sju trappstegen som är kvar. Efter vad som känns som en halv sekund ligger jag på golvet med ett stort jack i pannan. Tom springer fram till mig.

-Herregud, hur gick det Anna?! frågar han och ser helt förskräckt ut. Jag sätter mig upp och känner försiktigt i pannan. Mina fingrar blir röda av blod.

-Fan, nu kommer jag se helt misshandlad ut på middagen, säger jag och gör en sur min. Tom skrattar lite åt min kommentar och drar med mig till badrummet. Han tar fram lite bomull och sprutar på lite desivon och trycker mot mitt sår. Det ilar lite i såret och jag gör en min av smärta. Tom tar snabbt bort den.

-Gör det ont? frågar han och kollar medlidande på mig.

-Ja, men det måste ju göras, säger jag. Tom nickar och trycker bomullen mot min panna igen. Sedan sätter han på ett plåster och pussar på det. Jag fnittrar till lite.

-Tack, nu känns det mycket bättre, säger jag och kysser honom. Han besvarar kyssen med avslutar den sedan för att kolla på klockan. Halv sex.

-Vi måste åka nu om vi ska hinna till restaurangen, säger han och vi går ut i hallen. Matilda och Bill har fortfarande inte kommit ut från rummet.

-Jag går och säger till dom, säger jag och går mot Bills rum. Jag knackar tre gånger innan jag öppnar dörren. Där inne ligger Matilda och Bill och hånglar.

-Vi måste åka nu era turturduvor, säger jag och flinar mot dom. Båda rycker till och kollar lite generat på mig.

-Ehe... visst, vi kommer, säger Bill och ler mot Matilda. Jag går tillbaka till Tom.

-Var dom där inne eller? frågar han. Jag behöver inte svara. Matilda och Bill kommer ut helt röda om kinderna.

-Oj oj oj, vad har ni gjort då? frågar Tom och flinar mot Bill.

-Käften Tom, mumlar Bill och Matilda blir plötsligt väldigt upptagen med sina skosnören. Fem minuter senare sitter vi i bilen på väg till restaurangen.

-Förresten, vi har en konsert imorgon, vill ni följa med och kolla bakom scenen? säger Bill. Jag och Matilda kollar med stora ögon på honom.

-SJÄLVKLART!! säger vi båda samtidigt och skrattar till.

Vi kommer fram till restaurangen prick klockan sex och går in. David, Natta, Femke, Nisse, Georg och Gustav sitter redan vid ett bord och vinkar till oss. Resten av kvällen går snabbt. Jag sitter bredvid Georg och vi börjar prata lite smått. Han är väldigt snäll och rolig. Matilda och Gustav har hamnat mittemot varandra och sitter även dom och pratar. Innan jag vet ordet av är det dags att åka hem. Jag är helt slut när vi hoppar in i bilen och somnar mot Toms axel....

 

Kvällen efter på konserten...

 

Jag och Matilda står backstage tillsammans med Bill och Tom. Det är bara en minut tills de ska gå upp på scen och de ser jättenervösa ut.

-Jag vet att du kommer vara bäst ikväll, viskar jag i Toms öra och kysser honom på kinden. Han nickar kort och går sedan ut på scen. Alla tjejer blir helt galna och jag kan inte låta bli att känna ett stygn av avundsjuka. När Bill går ut på scenen bli alla tjejer helt galna och skriker så högt att man knappt hör musiken. Jag kan förstå hur Matilda känner sig. Hon ser helt svart ut i ögonen.

-Hur är det? frågar jag.

-Det är okej, säger hon och håller hela tiden ögonen på Bill.

Efter ca 1 timme tar Bill upp en tjej på scen. Han lägger armen om henne och ber henne sjunga tillsammans med honom. När låten är slut ger han henne en stor kram och jag ser hur ont det gör inuti Matilda. Tjejen kommer in bakom scenen och är helt hysterisk. Hon gråter och skrattar och skriker. Matilda ser helt förstörd ut. Jag går fram och kramar henne.

-Det är hans jobb, han måste göra det, säger jag tröstande. Hon nickar.

-Jag vet, men det gör ändå så ont att se honom med någon annan, säger Matilda. Jag släpper taget om henne och vi står båda två och kollar på resten av konserten.

Efter en och en halv timme kommer Bill, Tom, Georg och Gustav ut helt genomblöta av svett. Jag slänger armarna om Tom och han kramar mig tillbaka.

-Det var helt fantastiskt! säger jag och ger honom en kyss på kinden.

-Vad bra, svarar han. Tjejen som Bill tog upp på scen kommer fram till oss och ber killarna om autografer, kramar och bilder. Självklart får hon det hon vill ha och går sedan lyckligt därifrån. Tom lägger armen om mig och vi går allihopa ut till logen...

 

Fortsättning följer...

Del 10

 

Bill

 

Jag reagerar snabbt på Toms ord. Smygfotografer är aldrig bra. Särskilt inte nu när vi har två tjejer som bor här, Jag drar med mig Matilda bort mot Tom och Anna och vi står alla och trycker mot ett hörn.

-Tror du de såg något? frågar jag och kollar mot Tom.

-Ingen aning. Jag hoppas i alla fall inte det, säger han och går fram till fönstret. Han drar för persiennerna och jag går ut i alla de andra rummen på nedervåningen och gör likadant. Där uppe är det ingen mening, de sitter så högt upp att det är näst intill omöjligt att komma upp dit. När jag kommer in i köket igen sitter de andra runt bordet. Jag sätter mig bredvid Matilda och lägger handen i hennes knä. Hon tar min hand och börjar pilla med mina fingrar.

-Hur har de tagit sig ända hit? Ni har väl en hög mur runt hela trädgården? frågar Anna och kollar mot Tom.

-Ja, det måste ha varit en väldigt ivrig fotograf om han lyckats klättra över det, svarar Tom och suckar. Jag kollar mot klockan. Vi måste vara utanför dörren senast om en kvart.

-Är det inte lika bra att vi åker till kontoret? Det är bara en kvart tills vi måste åka ändå, säger jag och reser mig upp. Matilda reser sig också utan att släppa min hand.

-Jo, det är väl lika bra, säger Tom och han och Anna reser sig också. Vi går och klär på oss jackor och skor och går utanför dörren fram till bilen. Vi har på oss stora solglasögon så att ingen ska se vilka Matilda och Anna är. Vi sätter oss i den stora bilen med tonade rutor och Tom berättar för chauffören vart vi ska. Han nickar och börjar köra. Jag kollar ut genom rutan och sedan mot Matilda. Hon ser bekymrad ut,

-Vad är det? frågar jag och kollar oroligt mot henne. Hon kollar tillbaka och suckar lite.

-Jag hoppas bara att den där fotografen inte fick några bilder...

 

Anna

 

Vi sitter i bilen på väg till kontoret. Egentligen vet jag inte varför jag är med, jag är ju bara här som Matildas vän. Och Toms flickvän nu. Jag ler när jag tänker på det och kramar Toms hand. Han kollar mot mig och ler tillbaka. Han kysser mig på pannan och kollar sedan ut genom rutan igen. Mittemot oss sitter Matilda och Bill och myser och pratar. Tillslut kommer vi fram till en hög, grå byggnad med minst 50 våningar. Jag drar lite efter andan och Tom flinar till.

-Ganska hög byggnad va? säger han och kollar upp mot den.

-Skojar du eller? säger jag och kollar även jag mot byggnaden. Vi går in i lobyn och sedan in i hissen. Nu ser jag att det finns hela 57 våningar. Bill trycker på knappen med numret 43 på och jag trycker mig mot Tom. Hissen går otroligt snabbt. På mindre än en minut är vi uppe på våning 43 och dörrarna öppnas med ett litet pling. Där finns några skrivbord med mån och kvinnor iklädda kostymer bakom. På väggarna hänger flera olika affischer och guldplattor med olika artister. Vi går in i ett stort rum med ett långt bord i ena änden och en stor soffgrupp med ett glasbord i mitten i andra, David sitter i en av de stora, vita sofforna tillsammans med Natta, Nisse och Femke. Han ler när han ser oss.

-Welcome! Please have a seat, säger han och gör en gest mot soffan mittemot honom. Vi sätter oss ner och han börjar prata affärer. Jag lyssnar inte särskilt mycket, jag kollar mest fascinerat omkring mig. Det hänger hur många guld och platina plattor på väggarna. De flesta av dom är signerade av artisterna själva. Jag hör David säga att Such A Shame och Tokio Hotel ska börja med att göra en gemensam platta med TH's gamla låtar i nya versioner tillsammans med SAS. Matilda ler och nickar.

-Yeah, that sounds great! säger hon och kollar mot Bill som ler mot henne. Sedan slutar jag lyssna igen. Efter mötet sätter vi oss i bilen igen och kör mot huset. Vi ska gå ut och äta med de andra ikväll på någon bra restaurang. Vilken det är har jag ingen aning om. När vi kommer innanför dörren börjar Bill jaga Matilda och kittlar henne. De försvinner ut i vardagsrummet och man hör Matildas lyckliga skratt. Tom tar mig i sin famn och kysser mig.

-Ska vi gå in till mitt rum och kolla på film? Vi ska inte iväg för ens om fem timmar, säger han och håller mig hårt mot sig. Jag nickar och vi går till hans rum för att välja film. Jag väljer  Mr. Nobody, en av mina favorit filmer. Vi lägger oss i Toms säng och jag har mitt huvud på hans arm. Jag har nog aldrig varit lika lycklig som nu, tänker jag och kysser honom länge...

 

Matilda

 

-Biiiiiill! Sluta, det kittlas! skriker jag och vrider mig om i soffan. Han skrattar och fortsätter kittla mig.

-Det är ju det som är meningen, dummer, säger han och kittlar mig lite till. Sedan börjar han kyssa mig istället. Jag besvarar hans kyssar och lägger armarna om hans hals. Han lägger sig halvt över mig och smeker mig över håret. Jag slutar kyssa honom för en stund.

-Jag såg att du hade en tv på ditt rum, kan vi inte kolla på film? frågar jag och han nickar.

-Självklart, vilken vill du se? frågar han och drar med mig mot filmhyllan. Jag väljer en romantisk komedi och vi går in i hans rum och lägger oss i sängen. Jag ligger i hans famn och han vilar hakan mot mitt huvud. Jag drar in hans ljuvliga doft och kysser honom på kinden. Sedan fortsätter vi kolla på filmen med lite inslag av några kyssar då och då...

 

Fortsättning följer...

Del 9

Matilda

Jag stänger dörren efter mig och sätter mig på den stora sängen. Jag är helt borta av all lycka! Jag sitter på kvar en stund och försöker få tillbaka fötterna på jorden igen, sedan kollar jag på klockan. 0.42 visar den. Ja, det är väl dags att sova kanske. Måste stiga upp klockan 8.00 imorgon för att hinna göra mig i ordning inför mötet. Jag byter om till pyjamas och går in i det stora badrummet för att borsta tänderna och sminka av mig. Sedan lägger jag mig under täcket och försöker sova. Det går inge vidare. Jag vrider och vänder på mig och försöker att inte tänka för mycket men hjärnan vägrar sluta arbeta. När de röda siffrorna på klockan visar 1.30 ger jag upp och sätter mig upp i sängen. Jag sätter fötterna på marken och reser mig upp. Sedan går jag fram till dörren, öppnar och stänger den väldigt tyst och smyger ner för trappan. När jag väl står nedanför den vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Bill har ju inte visat vart sitt rum ligger än. Men jag kan ju alltid leta. Jag börjar gå längs den långa korridoren och öppnar alla dörrar jag inte öppnat innan idag. Efter tre dörrar hittar jag Toms sovrum. Han ligger och snarkar högt. Jag stänger dörren försiktigt och öppnar istället den som finns mittemot och kikar in. Där inne ligger världens sötaste och finaste kille. Jag ler lite för mig själv och går in och stänger dörren bakom mig. Jag går fram till sängen, lyfter på täcket och kryper ner bredvid Bill. Han rycker till lite och vänder sig om.
-Lugn, det är bara jag. Jag kunde inte sova, säger jag och kollar på honom. Först ser han mig inte i det mörka rummet. Han ser helt förvirrad ut. Sedan nickar han.
-Kom här då, säger han och vänder sig mot mig med öppna armar. Jag lägger mig i hans famn och drar in hans goda doft. Han kysser mig på håret och smeker min kind några gånger, sedan sluter han ögonen igen. Jag sluter även mina ögon när jag känner hur trött jag är. Jag somnar på tre sekunder...

Tom

Jag vaknar av väckarklockans eviga pipande. Usch, jag hatar väckarklockor! Jag drämmer till den hårt och den går i golvet med en hög duns. Men den slutar inte ringa. Jag suckar och sätter mig upp. Jag tar upp klockan, klickar på avstängningsknappen och ställer klockan på nattduksbordet. Jag stiger upp ur sängen och går in i badrummet för att duscha. När jag kommer ut i rummet igen tar jag fram ett par stora jeans, en svart stickad tröja och det svarta pannbandet till håret. När jag är klar för dagen går jag ut i köket. Anna sitter på en stol vid matbordet och kollar på mig. 
-Godmorgon, säger hon med ett leende på läpparna.
-Godmorgon, svarar jag och går fram och kysser henne. Jag stoppar ner två bröd i rosten och tar fram smör och pålägg till mig och Anna.
-Vart är Bill och Matilda förresten? jag kollar på Anna som rycker på axlarna. -Vet inte, dom sover väl, säger hon och kollar sig omkring.
-Matilda är nog och gör sig i ordning, det tar ganska lång tid för henne på morgonen, säger hon sedan och flinar mot mig. Jag rynkar på ögonbrynen. Det var inte likt Bill att inte vakna i tid. I och för sig så hade vi två och en halv timme på oss att göra oss i ordning men han brukade alltid stiga upp tidigare. Jag bestämmer mig för att gå och kolla hans rum.
-Jag kommer strax, säger jag till Anna och går mot Bills rum. Jag knackar försiktigt på dörren.
-Bill? Är du vaken? Inget svar. Jag öppnar dörren och kollar in. Där ligger Bill med armarna om Matilda. Jag ler lite för mig själv. Det var längesen jag såg Bill tillsammans med en tjej. Sedan går jag fram till sängen. -Upp och hoppa era sömntutor! säger jag och ruskar om Bill lite.
-Va? Huh? Åh. Tom. Godmorgon, säger han och kollar sömnigt på mig. Jag kan knappt hålla mig för skratt. Han ser så himla förvirrad ut.
-Kom och ät frukost nu, säger jag och går ut från rummet. Jag går ut till köket igen. Anna har ställt sig lutandes mot diskbänken och väntar på mig.
-Nå? Hittade du dom? frågar hon och kollar på mig. Jag går fram och lutar mig mot henne.
-Jodå, jag hittade dom bägge två inne hos Bill. Jag är rädd att vi inte är det ända paret här längre, säger jag och kysser henne. Jag får plötsligt en känsla av att någon tittar på oss och jag kollar ut genom fönstret. Där, i buskarna ser jag en svart, rund sak som är riktad mot oss. Jag slutar kyssa Anna och kollar bara på föremålet.
-Vad är det? frågar Anna och kollar lite hon med.
-FAN! säger jag högt och drar bort Anna från fönstret när jag märket vad det är som finns utanför fönstret.
-Smygfotograf, mumlar jag till Anna just som Bill och Matilda kommer in i rummet...

Fortsättning följer...

Matilda

Alla sitter vid matbordet. Jag, Anna, Bill och Tom. Vi har precis ätit den berömda Tokio pastan och den var... okej. Lite för mycket ketchup och senap för min smak... men det säger jag ju såklart inte!
-Så... Ska vi kolla på någon film? frågar Bill och ler lite mot oss. Allt är så mycket lättare nu när alla kan prata tyska med varandra. Jag kollar på Anna. Hon verkar inte ens vara här längre. Man ser på henne att hennes tankar är någonstans långt härifrån. 
-Ja! Det vore jättemysigt. Eller hur, Anna? säger jag och knuffar till henne i sidan.
-Va? Oj, förlåt. Jag satt i andra tankar. Vad sa du? sa hon och kollade på Bill.
-Jag undrade bara om ni skulle vilja titta på någon film? upprepar Bill och ler lite mot mig. Jag känner en liten rodnad stiga i ansiktet och kollar leende ner. 
-Ja, det skulle vara jättekul! Vilken film tänkte du? frågar Anna och kollar på Bill.
-Jag vet inte, vi kan väl gå till hyllan och kolla? Tom, kommer du? säger han och kollar på sin bror.
-Huh? Åh, ja. Visst. Jag ska bara plocka undan, men välj ni en film så kommer jag senare, säger han. Han låter nästan lite bekymrad. Jag undrar varför? Jag bestämmer mig för att sluta tänka på det och följer med Bill och Anna till filmhyllan.
-Wow! Ni har verkligen hur mycket film som helst! säger jag och kollar med stora ögon på samlingen. 
-Ja, vi får ju en del, säger Bill bakom mig och skrattar. Han står så tätt bakom mig att jag kan känna värmen från hans kropp. Jag drar lite efter andan. 
-Vad sägs om denna? säger Bill och sträcker sig framför mig. Hela hans framsida trycks lätt mot mig och när han drar tillbaka armen ler han mot mig. Jag ler tillbaka och kollar på filmen i hans hand. Det är "He's just not that into you". En romantisk komedi och en av mina favoriter.
-Åh! Jag älskar den! säger jag och ler mot Anna.
-Jag med, säger hon och ler tillbaka. 
-Perfekt! säger Bill och går mot tv rummet. De har en stor bioduk och projektor mot ena väggen. Mitt framför står en stor, grå soffa. Jag kryper upp i ena hörnet i den och Anna i det andra. Bill trycker in dvdn och sätter sig sedan bredvid mig. När Tom kommer in och ska sätta sig flyttar Bill sig närmare mot mig så att vi sitter tätt mot varandra. Tom sätter sig lika tätt bredvid Anna. Jag känner Bills ljuvliga doft och sneglar då och då på honom. Shit, han är så vacker så man nästan dör!

Anna

Tom satt tätt mot mig. Jag tänkte på vår kyss tidigare ikväll. Den måste väl ha betytt något? Jag kollar inte mycket på filmen. Jag sitter mest och grubblar på vad som kommer att hända nu. Jag känner att Tom är lite spänd där han sitter bredvid mig. Funderar han också? När filmen är slut har jag inte hängt med alls. Jag kollar bort mot Matilda. Bill har lagt armen på ryggstödet bakom henne och hon sitter med benen mot honom. Man ser på henne hur lycklig hon är, det nästan sprakar om henne. Jag är så glad för hennes skull. Hon förtjänar att vara lycklig. Jag ler lite för mig själv och kollar sen mot Tom. Han kollar på mig. Jag tänker att jag också är väldigt lycklig och att jag också förtjänar det. Han ler ett litet leende mot mig och jag ler tillbaka. 
-Får jag prata lite med dig? I enrum? frågar han tyst och jag nickar. Jag reser på mig och följer efter honom in på toaletten. Han låser efter oss.
-Du, om den där kyssen innan idag. Jag vet inte riktigt vad som hände, det hände bara. Jag vet inte riktigt varför men... det bara hände, säger han trevande och kollar på mig med sina underbara ögon.
-Det gör inget, jag tyckte det var väldigt... mysigt, säger jag och ler mot honom. Han ger mig ett litet leende tillbaka.
-Jag vill inte skynda in i någonting. Jag menar, vi har precis träffats och jag vet nästan ingenting om dig. Men det lilla jag vet gillar jag, säger han och går lite närmare mig. Jag kollar på honom. 
-Jag vet inget om ditt riktiga jag. Jag vet bara det jag har hört och sett i intervjuer. Men jag vill lära känna dig, säger jag lite nervöst. Han går närmare mig och stannar när hans ansikte bara är någon decimeter ifrån mitt. Jag kollar upp i hans ögon och sväljer. En miljon tankar rör sig i mitt huvud. Jag vill så gärna kyssa honom! Men vad händer om jag gör det? Tänk om han ryggar tillbaka! Det vore hemskt! Han hade ju rätt när han sa det där om att vi inte vet mycket om varandra. Men han är ju så mysig! Tillslut struntar jag bara i alla tankar. Slänger in dom i ett rum och låser dörren. Istället ställer jag mig på tå och låter mina läppar möta hans. Först blir han förvånad och tar ett halvt steg bakåt. Sedan slappnar han av och besvarar kyssen. Jag lägger mina händer om hans nacke och njuter av den härliga kyssen. Hans händer ligger på mina höfter och han pressar mig mot sig. Jag låter händerna glida runt på hans rygg, upp i hans hår och låter dom sedan vila stilla om hans nacke. Efter ett tag avslutar vi kyssen för att hämta andan.
-Nu känner du mig kanske lite bättre, säger jag och ler mot honom. Han ler tillbaka och kramar om mig. En liten, nästan omärkbar, glädjetår letar sig ner för min kind. Detta är den mysigaste stunden i mitt liv...

Bill

Tom och Anna försvinner in i badrummet och Matilda och jag sitter ensamma kvar i soffan. Jag sneglar mot henne. Hon är riktigt söt. Och trevlig.
-Så... börjar jag men kommer inte på någonting att säga. Istället sitter jag bara och tittar på henne. Hon tittar tillbaka. 
-Undrar vad Tom och Anna pratar om, säger hon och kollar mot badrumsdörren. 
-Ja... säger jag och släpper henne inte med blicken. Hon kollar på mig igen. Hon ler lite nervöst.
-Vad tittar du på? frågar hon och lägger huvudet lite på sned. Jag rodnar en aning.
-Dig... säger jag och ler tillbaka. Hennes ansikte blir knall rött och hon tittar snabbt bort. Jag lutar mig fram och lägger handen under hakan på henne och vrider hennes huvud mot mig igen. Våra blickar möter varandra.
-Jag kollar på hur vacker du är, säger jag och kysser henne lätt. Hon besvarar kyssen och lägger sin ena hand i mitt nackhår och den andra på min axel. Jag lutar mig närmare och halvligger nästan över henne. Jag stödjer mig mot ena armen och låter den andra handen vila i hennes hår. Vi ligger så i någon minut och bara kysser varandra försiktigt, sedan lutar jag mig tillbaka och kollar på henne.
-Wow... du är väldigt... bra på att kyssas... viskar hon och kollar tillbaka på mig. Jag ska precis luta mig fram och kyssa henne igen när dörren till badrummet öppnas och Anna och Tom kommer ut. De stannar nedanför trappan och kramar varandra godnatt. Sedan går Anna upp till sitt rum och Tom går till sitt som ligger på neder våningen. Jag kollar på Matilda igen.
-Jag tror det är dags att gå och lägga sig... säger jag och smeker henne lätt över kinden.
-Ja, det är det nog. Vi får inte komma försent till mötet, säger hon och sätter sig upp. Vi reser oss och går hand i hand upp för trappan. Jag följer henne till sitt rum. 
-Vart ligger ditt rum? säger Matilda tyst.
-Där nere, jag visar dig imorgon, säger jag och leker lite med hennes fingrar. Hon nickar och ler mot mig.
-Godnatt, vi ses imorgon, säger hon och kysser mig mjukt. Sedan går hon in genom dörren och stänger den. Jag står kvar ett tag och kollar på den. Sedan går jag ner till mitt rum med ett stort leende på läpparna. Och jag har en enda text rad i huvudet; "Zoom dich zu mir, Ich zoom mich zu dir, Wir werden scheinen, Weit weg von hier, Durch Raum und Zeit, Zoom dich zu mir".


Fortsättning följer...

Jag tror att det blev en lite längre del denna gång. Och mysigare ;) Kommentera vad ni tyckte ^.^

Btw, för er som inte kan tyska så betyder det där sista ungefär "Zooma dig till mig, Jag zoomar mig till dig, Vi kommer att lysa, Långt härifrån, Genom tid och rum, Zooma dig till mig"... Ehm... Ja... Det låter inte så bra på svenska, den engelska versionen går "Zoom into me, Zoom into me, I know your scared, When you can't breath, I will be there, Zoom into me" så det stämmer ju inte helt med den tyska texten heller. Men jag hoppas ni fattar xD

Matilda

När David har checkat in Natta, Nisse och Femke så går vi ut och sätter oss i bilen igen för att åka till Bill och Toms hus. Jag sitter mittemot Bill och Anna mittemot Tom. 
-It's really nice of you guys to let us stay at your house, säger jag och ler mot Bill. Han ler tillbaka mot mig.
-No problem, säger han. Efter ungefär tio minuters färd stannar vi framför en superstor villa. Den är superfin och lyxig! Jag och Anna går ur bilen och står bara och stirrar på det stora huset. Bill och Tom kommer fram till oss och skrattar lite.
-Welcome to our home, säger Tom och slår ut med armarna. Jag kollar med stora ögon på dom. Ska vi bo här i detta lyxhuset?! Jag börjar plötsligt skratta och kollar mot Bill.
-I can't believe that we actually are going to stay here, säger jag och ler stort mot honom.
-I hope you're not afraid of dogs, säger han skämtsamt och går mot dörren. Han låser upp och öppnar och en hund kommer utspringande. Det är Scotty! Hunden springer fram till mig och Anna och vi klappar den en stund. Sedan går vi, eller tja, snubblar fram till dörren. Scotty springer runt benen på oss och gör att tusen gånger svårare än vad det egentligen är. Jag skrattar när vi tillslut kommer innanför dörren och kollar runt i den stora hallen. Allt är superfint.
-So, Anna, you'll be staying in the room that's to the left up on the other floor, Matilda, your room is the one to the right, säger Tom och pekar mot trapporna. Vi tar våra väskor som några livvakter har satt i hallen och går uppför trappan. Jag öppnar dörren till mitt rum och möts av ett stort och luftigt rum med ett stort fönster på ena väggen. Det står en stor dubbelsäng med svart vita lakan mot den andra väggen och det finns en dörr som leder till en stor walk-in closet bredvid den. Jag packar upp mina kläder snabbt och kollar in badrummet som hör till mitt rum. Det är stort och fint och har både badkar och dusch. Jag skrattar och slänger mig på den mjuka sängen. Jag har nog aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv! Efter ungefär en halvtimme går jag ner igen. Jag utforskar alla rum och tillslut kommer jag fram till köket. Bill sitter och läser tidningen vid köksbordet. Han kollar upp mot mig och ler.
-Hi! Take a seat, säger han och gör en gest mot stolen mittemot hans. Jag sätter mig och kollar mot tidningen. Det har tydligen skett något slags mord i Seattle. Jag orkar inte bry mig nu.
-What did you think of your room? frågar Bill och fångar min blick.
-I loved it! It's so big, säger jag och ler brett mot honom. Han ler tillbaka. Oh gud, han är så söt!

Anna

Jag har precis packat upp alla mina kläder och kollat in rummet och tänker att jag borde gå in till Matilda och kolla om hon har ett likadant rum som jag. Men när jag knackar på så får jag inget svar. Jag öppnar dörren en aning och kikar in. Ingen där. Hon måste ha gått ner tänker jag och börjar gå ner för trappan. Halvvägs ner hör jag Matilda och Bills röster i köket. Jag hör inte vad dom pratar om men jag vill inte störa. Matilda måste vara överlycklig. Jag vet att jag inte skulle vilja att någon störde ifall det vore jag och Tom som satt och pratade. Jag ler lite när jag tänker på Tom. Han är den snyggaste, underbaraste och roligaste människan jag någonsin sett. I alla fall är det så jag ser honom efter alla intervjuer jag kollat på. Hoppas han är så på riktigt med. När jag stått i trappan ett tag och tänkt på Tom vänder jag mig om för att gå upp och utforska övervåningen. Jag blir riktigt förvånad när jag står mitt framför Toms ansikte. Jag måste ha missat ljudet av hans steg när jag stod och fantiserade om honom. Jag flämtar till av förvåning. 
-Oups, sorry, I didn't mean to scare you, säger han och ler ett litet leende. Jag ler tillbaka och kollar in i hans vackra ögon.
-Oh, you didn't, I was just so surprised to see you here, säger jag och fnittrar töntigt. Gud, varför blir jag jämnt så pinsam runt snygga killar? Han ler lite större mot mig och jag blir alldeles knäsvag. Vi står tysta en stund och bara kollar på varandra. Tom lutar sig plötsligt framåt mot mig och ger mig en snabb och lätt kyss. Jag hinner inte ens besvara den förens han har dragit sig undan. Det är fullkomligt kaos just nu i min hjärna.
-I... I was just on my way up to look at the... the house, stammar jag och går några steg upp i trappan så att jag står över Tom. Han vänder sig mot mig och nickar.
-Okey, I was just about to go and cook some dinner, säger han och tar ett steg neråt. Jag nickar tillbaka.
-Okey, see you later, säger jag och går snabbt upp till övervåningen. 

Tom

När Anna gått upp på övervåningen står jag med huvudet fullt av tankar. Jag skakar lite på mig, vad hade jag gjort!? Jag samlar mig och går ner till köket. Där sitter Bill och Matilda och pratar om musik. Jag harklar mig lite för att få deras uppmärksamhet. Bill kollar på mig.
-Ja? säger han lite irriterat. 
-Ska vi laga mat eller? säger jag på tyska. Matilda ser lite förvirrad ut.
-Tom, please talk english so everybody understands, säger Bill och ser ännu mer irriterad ut.
-Nej nej, jag kan lite tyska och vill gärna lära mig mer, så prata ni tyska, du sa något om att laga mat va? säger Matilda på lite knarglig tyska. Både jag och Bill höjer ögonbrynen av förvåning. Det trodde jag aldrig.
-Jaa... jag tänkte att det kanske var dags för det, säger jag.
-Ja, det skulle vara gott, jag går och hämtar Anna, säger Matilda och går upp på övervåningen.
-Woh... det trodde jag inte, säger Bill och ler. Jag ler tillbaka och öppnar kylskåpet för att hitta något att äta. Jag måste berätta för Bill vad jag gjort, men inte nu. Det klarar jag inte...


Fortsättning följer...

Del 6

Bill

Jag trycker Matildas hand tillbaka och märker att hon har väldigt mjuka händer. 
-I'm Matilda, by the way, säger hon och ler mot mig.
-I know i love your voice, säger jag. Vi sitter så en stund, min hand i hennes, och bara kollar in i varandras ögon. Mina mörka bruna och hennes ljusare gröna. Sedan kopplar min hjärna. Jag sitter fortfarande och håller hennes hand. Jag drar den generat tillbaka och skrattar ett litet nervöst skratt. Det låter bara klumpigt och konstigt. Matilda ler mot mig igen. Gud, varför måste hon vara så söt?! Vi kommer fram till tjejernas hotell och går in genom portarna. Vi har tagit på oss våra solglasögon igen och går fram till receptionen. 
-Hello, we've made a reservation of five rooms in the name David Jost, säger David och ler lite snett mot kvinnan bakom disken. Hon nickar och börjar knappa på sin dator.
-Five rooms you said? säger hon med en väldigt fejkad brittisk accent.
-Yes? Is there any problems? frågar David och höjer frågande ena ögonbrynet. 
-Well, here it says that you've booked only three rooms, säger hon och ser förbryllad ut.
-What? säger David förvånat. Han kollar mot skärmen. Sedan kollar han mot bandet.
-I'm sorry guys, I must have done something wrong, säger han beklagande.
-No problem, I'm sure they have two more rooms? säger Nisse och kollar mot kvinnan.
-I'm sorry, but all rooms are occupied, säger hon.
-Two of you can stay in our house, we have two guestrooms, säger Tom och jag kollar mot honom. Han höjer diskret ena ögonbrynet för att kolla om det är okej och jag nickar lika diskret ett ja tillbaka.

Matilda

-Natta, Femke, Nisse. Ta ni rummen så bor jag och Anna hos Bill och Tom, ni gör oss bara en tjänst, säger jag och kollar mot mina tre kompisar. Dom flinar retsamt mot oss och nickar.
-Okej då, säger Natta och blinkar mot mig.
-Those three can take the rooms, and if it's okay with Bill and Tom, me and Anna can stay at their house, säger jag och ler mot David. Han ler lite tillbaka och nickar.
-Okey, that sounds good. Nisse, Natta, Femke. I check you in, ok? säger han och får klar tecken från alla tre. Jag kollar mot Bill och Tom och sedan mot Anna. Vi ska bo hemma hos våra stora idoler! HELT SJUKT!

Del 5

Matilda

-Dom... dom sa... nej? stammar jag. Vadå? Jag förstår inte. Nej? Men... det går ju inte! Anna måste följa med! 
-Anna, lämnade de någon anledning till varför? frågar mamma. Hon ser lite chockad ut hon med, men hon lyckas ändå hålla masken. 
-Dom sa att jag var för ung och att man aldrig kan veta vad som kommer hända på en sådan resa, säger Anna med tom röst. Hennes blick är lika tom. Jag gissar på att jag ser likadan ut. Mitt huvud försöker få ihop allt.
-Låt mig prata med dom så kanske det kommer ordna sig, säger mamma och tar försiktigt mobilen ur Annas hand. Sedan går hon ut i köket, hämtar två stora glas vatten och ger till oss. 
-Här, ni behöver ta det lite lugnt. Sätt er på sängen så ska jag prata med din mamma, säger hon och stänger dörren. Jag drar med Anna till sängen och vi sätter oss bredvid varandra.
-Ingen fara, mamma kommer fixa det här. Hon är en mästare på att övertala folk, säger jag lite lugnande och lägger en arm om Annas axlar. Hon ställer ifrån sig glaset och kryper in i min famn. Jag lägger andra armen om henne med och vaggar henne som ett litet barn fram och tillbaka i min famn. Jag nynnar på en långsam låt lite tyst och när hon vänder huvudet utåt stryker jag med tummen över hennes öga. Min mamma och pappa brukade alltid göra det när jag var liten och ledsen. Jag vet inte hur länge vi sitter så, men när mamma kommer tillbaka är både Anna och jag helt rödgråtna och trötta. 
-Nå? säger jag tyst och kollar spänt på mamma.
-Tja... det tog ett tag, men du kan nog räkna mig som den bästa mamman i världen, säger hon och blinkar mot mig. Min hjärna fattar efter några sekunder. Anna får följa med till LA! Hon kommer få träffa Tokio Hotel tillsammans med mig och hon kommer att få träffa Tom och jag Bill. Jag ser på Anna att hon fattar samtidigt som jag.
-VI SKA TILL TOKIO HOTEEEEEEEEEEEEEEEEEL! ropar vi samtidigt och slänger oss i mammas famn. Hon är verkligen världens bästa!
-MAMMA DU ÄR BÄÄÄÄÄÄST! ropar jag och pussar henne på kinden flera gånger. Vi springer ut till Micke och kramar om honom också. Lyckan är för stor för att bara delas mellan tre personer. Efter två och en halv timmes omkring springande och skrikande lägger vi oss i sängen och somnar snabbt. Om mindre än en månad kommer vi träffa Tokio Hotel!

En månad senare.

Tom

Vi står och väntar hela högen på flygplatsen. De har spärrat av nästan en hel avdelning för vår skull så att ingen ska se oss. Vi bär ändå små förklädnader. Jag har lite tightare kläder än vanligt och har gömt håret i en mössa. Jag har också på mig ett par stora solglasögon för att dölja mitt ansikte. Bill har stora och pösiga kläder på sig och solglasögon. Håret har även han gömt i en mössa. Gustav och Georg är också lite utklädda med ovanliga kläder, för att vara dom, mössor och solglasögon. 
-The flight from Arlanda, Sweden has just arrived in gate 23, säger den skrovliga kvinnorösten i högtalarna och vi kollar upp. Utanför står ett ganska stort plan. Det måste vara det som kommer från Sverige. Efter några minuter slås dörrarna upp och de första passagerarna kommer ut. De flesta är kontorsmän och en del barnfamiljer. Ingenhar upptäckt oss än i alla fall. Efter ett tag kommer en hög med ungdomar. Där finns en lång tjej med svart och rött hår, jag känner igen henne som trummisen efter bilderna. Där är gitarristen, en lite kortare kille med kort hår, och där är basisten, hon med så krångligt namn. Femke. Och där kommer sångaren, hon har stort, lockigt, svart hår och gröna valnötsformade ögon. Efter henne kommer en lite mindre tjej. Det måste vara kompisen som Matilda hade med sig. Hon har svart rakt hår och gröna ögon. Hennes ögon är sminkade svarta och hon har svarta kläder på sig. Hon är söt. Jag ska precis vända mig om och säga det till Bill när jag ser hans blick. Den är tom och man ser att han är långt borta. Jag följer hans blick och ser att han kollar på sångerskan. Självklart, Bill hittar alltid en söt tjej när vi träffar några nya människor. Han inbillar sig att han kommer bli superkär i henne men blir sedan som förkrossad när han lär känna henne och hon inte är som hon verkade. 
-Ta det lugnt nu Bill, jag känner igen den där blicken, säger jag och kollar på min bror. Han ruskar lite på sig.
-Jaja, jag ska ta det lugnt, men du måste hålla med om att hon var söt, säger han och nickar mot Matilda.
-Jag tycker mer om kompisen, säger jag och kollar mot tjejen bakom Matilda. Hon står tätt bredvid henne och kollar sig förvirrat omkring. David går fram och hälsar dom välkomna. Sedan berättar han  antagligen att vi står bakom dom för Matilda och Anna vänder hastigt huvudena bakåt och kollar. David berättar som vanligt att de måste vara lugna så att de inte väcker uppmärksamhet. Sedan går vi mot bagage banden och hämtar deras bagage. De lyckas hålla maskerna tills vi kommer in i bilen. Då sitter de bara tysta och kollar ut genom fönstren. 
-Hi, I'm Bill, säger Bill och håller fram handen mot Matilda. Hon kollar först bara på den som för att fatta vad som händer, men sedan tar hon den och trycker den lätt.
-I know, I'm a huge fan! But, don't worry, I'm not the screaming type, säger hon och blinkar. Jag kollar mot kompisen. Hon stirrar ut genom fönstret.
-Hello, I'm Tom, säger jag och håller fram handen så som Bill gjorde. Tjejen tar den snabbt och kollar in i mina ögon. Vi har tagit av oss solglasögonen eftersom rutorna på bilen ändå är tonade.
-Haha, I know that, I love you and your music! I'm Anna, säger tjejen och ler ett sött leende mot mig. Shit, hon var sötare än vad jag trodde...


Fortsättning följer...