Del 17

Bill

*ring ring*

Jag vaknar med ett ryck. Först fattar jag inte var jag är. Jag sitter i ett vitt rum med fula, senaps gula gardiner och vita sterila möbler. Jag sitter i en av de vita fåtöljerna bredvid en smal, vit säng med blå-vit randiga lakan. När jag ser Matildas svarta hårburr kommer jag ihåg. Jag är på ett sjukhus. Jag fiskar upp mobilen ur fickan och kollar vem det är som ringer. "Dolt Nummer" står det på diplayen. Många av mina kompisar ringer med dolt nummer så jag svarar.

-Hello? säger jag med hes röst.

-Är detta Bill Kaulitz? väser en tjej röst i luren på tyska.

-Det beror på... svarar jag. Jag försöker göra till min röst lite så att tjejen inte ska höra att det är jag.

-Det var vi som misshandlade din lilla flickvän igår kväll och vi ville bara säga att vi tänker fortsätta misshandla din och Toms horor tills ni gör slut, säger hon hotfullt. Sedan klickar det till i luren och jag försår att hon måste ha lagt på. Jag fattar ingenting. Varför hotar dom mig? Jag har väl inte gjort något fel? Plötsligt stiger en ilska inom mig, jag blir helt vansinnig och reser mig upp. Jag kollar på klockan. Kvart i nio på morgonen. Tom ligger garanterat och sover just nu, men det här kan inte vänta. Jag trycker på Toms nummer i kontakt listan och väntar på att han ska svara. Efter fyra signaler hörs ett klick i luren.

-Hallå? svarar Tom med trött röst.

-Hej Tom det är jag, vi måste prata, säger jag snabbt. Tom suckar i andra änden.

-Kan vi inte vänta tills ni... börjar han.

-Nej det här är viktigt Tom, avbryter jag honom och får ännu en suck som svar.

-Jaja, vad vill du Bill? jag tänker i några sekund på vad jag ska säga. Hur jag ska lägga fram det. Jag kommer fram till att det är bäst att bara säga det.

-Tjejerna som misshandlade Matilda ringde mig precis. Dom sa att om vi inte gör slut med Anna och Matilda så kommer dom fortsätta att misshandla dom, säger jag och håller sedan andan i väntan på hans svar. När det gått två minuter utan att jag fått något svar måste jag fråga.

-Tom är du kvar...?

Tom

-Tom är du kvar...? Bills röst rycker mig ur mina tankar. Hur vågar dom där tjejerna hota oss för att vi är kära? Ilskan bubblar upp inuti mig och jag har lust att bara slå till något.

-Hur fan tänker dom? säger jag. Anna gnyr till lite och vänder sig om i sängen.

-Jag vet, jag är helt vansinnig! svarar Bill med hård röst.

Jag reser mig tyst upp och går ut i korridoren för att inte väcka henne. När jag stängt dörren bakom mig går jag och sätter mig i köket.

-Vad ska vi göra? frågar jag och Bill suckar i andra änden.

-Vi kanske borde gå ut med det till pressen, säga att vi är väldigt besvikna på våra fans och att vi vill att tjejerna ska sluta genast? säger han. Jag funderar över hans idé. Det låter ganska bra, vi skulle nog få en del fans att förstå att vi också är vanliga personer som har rätt till kärlek. Och så skulle vi nog få fans som hjälper oss att leta efter tjejerna.

-Det låter faktiskt bra. Du är ju smart, lillebrorsan, säger jag med ett flin. Han skrattar i ena änden. Bill har ett väldigt speciellt skratt, man hör att det verkligen kommer inifrån. Och när han ler gör han det med hela ansiktet.

-Ja, jag har mina stunder, skrattar han. Vi sitter tysta ett tag. Vissa skulle kanske tycka att det var pinsamt att bara sitta och inte säga något till varandra, men det tycker inte jag och Bill. Vi känner varandra så väl att vi knappt behöver prata med varandra. Vi vet vad den andra känner. Tillslut måste jag ändå säga någonting.

-Vet du när ni får komma hem idag?

-Nej, jag vaknade av att telefonen ringde och vi har inte träffat någon läkare idag, säger han.

-Vet Matilda om samtalet?

-Nej, hon sover... Borde vi berätta för dom? Bill låter lite skeptisk.

-Ja, det borde vi väl. Om dom ska vara med på intervjun så måste vi ju berätta för dom, säger jag.

-Ja, det har du ju rätt i, säger Bill och tystnar sedan. Jag hör att någon pratar med honom i bakgrunden. Antagligen någon läkare.

-Jag måste gå. Läkaren kom precis, men vi hörs senare. Pratar du med Anna? säger han lite stressat.

-Okej. Ja det gör jag. Hejdå, svarar jag honom.

-Hejdå, det klickar till i luren och han lägger på. Jag lägger ifrån mig mobilen på bordet och lägger huvudet mot händerna. Allt detta är så rörigt. Jag hör fotsteg komma mot köket och kollar upp. Anna kommer in i min t-shirt med Scotty hack i häl. Han har blivit helt galen i tjejerna, hänger efter dom hela tiden.

-Godmorgon sötis, säger hon.

-Godmorgon, svarar jag. Jag låter lite spänd. Anna kollar oroligt på mig.

-Vad har hänt Tom? frågar hon och kollar på mig med sina fina, gröna ögon.

-Sätt dig, jag suckar och gör en gest mot stolen mittemot. Hon sätter sig på den och kollar mig i ögonen. Jag tar ett djupt andetag.

-Bill ringde precis...

Fortsättning följer...

Jag vet inte varför halva inlägget blir i fetstil, det är nåt fel på bloggen -.-'