Del 12

Matilda

Så fort vi kommer in i logen slänger jag mig i Bills armar. Han stapplar några steg bakåt i ett försök att få tillbaka balansen. Tillslut hittar han den igen och står stadigt. Han skrattar till lite och kramar mig tillbaka.

-Du var så bra ikväll! säger jag med ansiktet tryckt mot hans axel. Jag står på tå men han är ändå minst en decimeter längre än mig.

-Haha, tack, vad kul att du gillade det, säger han och lägger munnen och näsan mot mitt hår.

-Jag ÄLSKADE det! Fast, det var lite jobbigt när du tog upp den där tjejen... säger jag och tar ett steg bakåt. Han kollar retsamt på mig.

-Blev du svartsjuk? frågar han med ett litet flin.

-Ja? Skulle inte du bli det om den du är kär i plötsligt står med armen om en helt random person? frågar jag och höjer ögonbrynen.

-Jo, men detta är ju mitt jobb. Jag måste göra det. Och du behöver verkligen inte oroa dig för att jag skulle bli kär i någon annan. Det är ju dig jag vill ha, och har dessutom, säger han och kysser mig på pannan. Jag känner mig genast lite bättre. David kommer fram till oss.

-Jag vill inte störa men... Jag verkar ha missat att ni två har ett förhållande? säger han och kollar lite bekymrat på Bill.

-Oj, har vi inte sagt det till dig? frågar Bill och kollar tillbaka på David.

-Ja tydligen... säger David.

-Är det något problem att vi är tillsammans? måste jag fråga. Han ser så bekymrad ut.

-Det är just det jag står och tänker på. Jag undrar hur fansen kommer ta det... säger han och försvinner in i tankar.

-Jag vill inte ha ett smygförhållande, säger Bill snabbt. David rycker till av styrkan i hans röst.

-Självklart inte, det vill ingen. Men jag är bara orolig för vad fansen kommer säga om ni går ut med det, David kollar från Bill till mig och tillbaka till Bill igen.

-Dom får ta det hur dom vill, jag är kär i Matilda och borde inte behöva gömma det, säger Bill och lägger armen om mig.

-Förresten borde du prata med Tom och Anna också, säger han och drar iväg mig mot sitt omklädningsrum. När vi kommer in stänger Bill snabbt dörren och låser om sig. Han går fram och sätter sig på en bänk som finns på andra sidan rummet. Jag sätter mig bredvid.

-David kanske har rätt... Vi vet inte hur fansen kommer reagera, säger jag och lägger en hand på hans rygg.

-Jag vet det men... Smygförhållanden brukar alltid sluta i katastrof och jag är så rädd för att förlora dig, säger han och kollar på mig med sina vackra bruna ögon.

-Du kommer inte att förlora mig, viskar jag och kysser honom. Han besvarar mjukt min kyss och lägger ena handen på min rygg. Jag flyttar mig närmare honom och har min hand på hans nacke. Vi sitter så ett tag, sedan reser han sig upp och byter om. Vi går ut till den stora, gemensamma logen och Bill går fram och ber David om ursäkt för sitt beteende. Sedan kommer han tillbaka till mig och vi går mot utgången. Bill stannar mig helt plötsligt och kollar allvarligt på mig.

-David gick med på att berätta för världen om vårt förhållande, är du beredd att göra det nu? säger han.

Bill

Jag står med händerna på Matildas axlar och väntar på ett svar. Hon nickar tillslut.

-Ja, det är jag, säger hon. Jag ler och lägger armen om henne igen. Vi går ut genom dörrarna och möts av ett hav med fans och tv team. Fansen börjar skrika på mig och jag går fram till dom och ger autografer, tar bilder och kramar alla jag kommer åt. Efter jag gett fansen vad de vill ha går jag tillbaka till Matilda och lägger åter igen armen om henne. Flera av fansen och reportrarna tappar hakan och vi går mot tv teamen.

-Bill! Are you two a couple? frågar en kvinna och sticker en microfon under hakan på mig.

-Yes, we are, säger jag med ett stort leende.

-Who are you? frågar hon sedan Matilda och sätter microfonen framför henne.

-I'm Matilda Westermark, singer in the swedish band Such A Shame, säger hon och ler lite försiktigt mot kamerorna. Alla reportrar börjar skrika ut frågor men jag drar bestämt med mig Matilda mot bilen och vi hoppar in. Sedan ser vi Tom och Anna göra samma runda som vi just gjorde. När de två hoppat in i bilen drar vi iväg mot huset. Matilda somnar mot min arm och när vi kommer hem bär jag in henne. Jag vill inte väcka henne än. Jag lägger henne i min säng och lägger försiktigt en hand på hennes arm.

-Gumman? Vi är hemma, vakna, säger jag och hon öppnar sakta ögonen.

-Va? Åh, förlåt jag somnade, säger hon och sätter sig sakta upp. Hon kollar sig förvirrat omkring.

-Är vi i ditt rum? Somnade inte jag i bilen? frågar hon.

-Jo, men jag ville inte väcka dig där, jag vet hur jobbigt det är att gå in efter att ha somnat i bilen, säger jag och flinar lite. Hon ger mig ett gulligt leende och reser sig sedan. Jag har redan tagit av henne jackan och skorna.

-Vad gullig du är, säger hon och kysser mig på näsan. Sedan tar hon fram sin sov t-shirt som ligger kvar på golvet sen i morse och byter snabbt om. Hon tvättar av sig sminket och borstar tänderna. Jag sitter och tittar på henne hela tiden. Jag kan inte slita blicken från henne.

-Är det okej om jag sover här inatt igen? frågar hon.

-Du behöver inte ens fråga, säger jag och drar ner henne i mitt knä. Jag kysser henne först mjukt men sen ivrigare och ivrigare. Hon lägger sig istället ner och jag lägger mig ovanpå. Sedan... Tja, vad tror ni händer?

Fortsättning följer...