Del 1
Del 1
Matilda
Jag kollar runt mig. Det är fullt av människor här ikväll ju! Jag står inne på Porslinan, den lilla "musikhålan" här i Karlskrona och vi ska snart upp på scen och spela. Med vi så menar jag mig själv och bandet. Vi startades för tre år sedan i skolan och har spelat tillsammans sedan dess.
-Är du beredd? Nisse står plötsligt bredvid mig. Han är gitarrist, en riktigt duktig sådan också.
-Alltid! Är det dags nu eller? säger jag leende och kollar upp mot scenen. Ljudteknikerna ger oss klartecken och vi går upp på scenen. Vi får några applåder men de flesta fortsätter bara att prata med varandra. Jag går fram till micken och tar ett djupt andetag. Nu gäller det.
-Hallå Karlskrona! Hur mår ni ikväll? säger jag och kollar ut i högen med människor. Jag får några "bra" till svar och nickar.
-Så bra! Vi är Such A Shame och vi tänkte bjuda på lite musik här ikväll, går det bra? folk mumlar något till svar och vi sätter igång. Vi spelar ungefär 5 låtar, sen är våran tid slut. Folk applåderar och ropar och det känns som om vi gjort succé. Vi tackar alla och går av scenen. Jag styr stegen mot mina vänner och min familj men stoppas av en hand på axeln. Jag vänder mig om och ser ett ansikte som jag aldrig trodde jag skulle se. Det kan väll inte vara...? Nej, det är omöjligt! Han är inte här i Karlskrona! Fast det ser ut exakt som honom...
-Great show tonight! I love your sound. säger mannen med lite tysk brytning. Åh herregud! Det är han! Han har kommit hit för att kolla på oss! Och han gillade det! Den som står framför mig är verkligen...
Fortsättning följer... ;)
Matilda
Jag kollar runt mig. Det är fullt av människor här ikväll ju! Jag står inne på Porslinan, den lilla "musikhålan" här i Karlskrona och vi ska snart upp på scen och spela. Med vi så menar jag mig själv och bandet. Vi startades för tre år sedan i skolan och har spelat tillsammans sedan dess.
-Är du beredd? Nisse står plötsligt bredvid mig. Han är gitarrist, en riktigt duktig sådan också.
-Alltid! Är det dags nu eller? säger jag leende och kollar upp mot scenen. Ljudteknikerna ger oss klartecken och vi går upp på scenen. Vi får några applåder men de flesta fortsätter bara att prata med varandra. Jag går fram till micken och tar ett djupt andetag. Nu gäller det.
-Hallå Karlskrona! Hur mår ni ikväll? säger jag och kollar ut i högen med människor. Jag får några "bra" till svar och nickar.
-Så bra! Vi är Such A Shame och vi tänkte bjuda på lite musik här ikväll, går det bra? folk mumlar något till svar och vi sätter igång. Vi spelar ungefär 5 låtar, sen är våran tid slut. Folk applåderar och ropar och det känns som om vi gjort succé. Vi tackar alla och går av scenen. Jag styr stegen mot mina vänner och min familj men stoppas av en hand på axeln. Jag vänder mig om och ser ett ansikte som jag aldrig trodde jag skulle se. Det kan väll inte vara...? Nej, det är omöjligt! Han är inte här i Karlskrona! Fast det ser ut exakt som honom...
-Great show tonight! I love your sound. säger mannen med lite tysk brytning. Åh herregud! Det är han! Han har kommit hit för att kolla på oss! Och han gillade det! Den som står framför mig är verkligen...
Fortsättning följer... ;)
Kommentarer
Trackback