Del 14

 

Bill

 

Tom och Nisse har precis spelat klart By your side och David ropar in mig och Matilda i det stora "båset". Jag tar Matilda i handen och vi går in tillsammans. Vi sätter på oss hörlurar och ställer oss vid varsin mic.

-Är ni beredda? Vi börjar med Reden, säger David i hörlurarna och vi nickar ja. Musiken som just spelats in börjar spelas i våra hörlurar och jag börjar sjunga. Vi har kommit överrens om när vi ska sjunga solo och tillsammans.

-Hallo, Du stehst in meinder Tür, Es ist sonst niemand hier... När "ausser Dir und mir" kommer börjar Matilda också att sjunga med mig och sedan fortsätter hon solo. Hon har en väldigt bra rockröst och det passar jättebra. Hon sjunger resten av versen, fram tills "In Zimmer 483" där jag också börjar sjunga. Sedan sjunger vi bryggan och refrängen tillsammans. Sedan börjar Matilda på nästa vers och vi kör samma sak igen. När vi är klara hörs ett pip i våra hörlurar.

-Det var jättebra! Men jag tror att om vi tar det en gång till så kan det bli perfekt! säger David och vi börjar om igen. Det krävs 3 gånger för att det ska bli perfekt, sedan fortsätter vi med att spela in Screamin' och sedan By your side. När allt är klart går vi ut tillsammans och sedan samlas alla runt David för att lyssna på resultatet. Det blev fantastiskt! Allt blir mycket mäktigare med dubbla instrument och två röster.

-It's great! But... I think it would be cooler with a backup singer. I think it would give the songs a little bit more... power, säger David. Matilda lyser upp och man ser i hennes ögon att hon fått en idé.

-Anna! You're so good at singing, can't you give it a try? säger hon och kollar på Anna. Annas ansikte bleknar.

-M... Me? stammar hon.

-Yes, your voice is so good, Anna, säger Matilda och lägger en hand på Annas axel. Anna funderar i någon minut.

-Ok, I'll give it a try, säger hon och David ler.

-Great! Let me show you were you are going to sing, säger han och tar fram textpapprerna. Jag vänder mig mot Matilda.

-Sugen på en kaffe? frågar jag och hon nickar.

-Kom då så går vi och köper, säger jag.

-Kan du verkligen gå ut? frågar hon och höjer på ögonbrynen.

-Nej, men det finns en liten butik här i huset, säger jag och drar med henne till hissen. Vi åker ner till tredje våningen och går mot den lilla butiken. När vi väl kommer dit möts vi av stora löpsedlar med våra namn på.

"Bill and Tom Kaulitz with new, much younger girlfriends" står det med stora svarta bokstäver. Jag slänger en blick på Matilda. Hon stirrar på den vita lappen.

-Jag har inte tänkt på ålders skillnaden innan, säger hon och kollar på mig.

-Inte jag heller... säger jag och vi går in i butiken. Vi köper varsin latte och en tidning. Vi åker upp till studion igen där Anna precis har börjar sjunga Reden. Det låter jättebra. Vi står och väntar tills hon är klar med alla tre låtarna, sedan lyssnar vi på resultatet. David hade rätt, det blev fylligare och mäktigare med en till röst.

-Jag vill inte sänka stämningen eller så, men kolla på detta, säger Matilda och håller fram tidningen. Alla börjar läsa.

"Yesterday Tokio Hotel had a concert in Los Angeles. After the show the fans stood outside the building waiting for the boys to come out. Bill and Tom Kaulitz walked out with two girls beside them. When we asked the twins who these girls were, they said "They're our girlfriends". Bills girlfriend Matilda Westermark is the singer in the swedish rockband Such A Shame. Toms girlfriend is Matildas friend, Anna Buer. The agedifferense is pretty big, it's 8 years between Bill and Matilda and 9 years between Tom and Anna. If you ask us here at People magazine, we say that it's pretty disturbing. 8 and 9 years is way to much! We asked the fans what they thought about this."I'm so happy for Bill and Tom, they diserve this!" says Ellie and most of the other fans agree. But some of the girls were really sad and some of them even cried. They say that it feels like Matilda and Anna have been taking the boys from them. We're waiting for more news about the Kaulitz twins new girlfriends."

David suckar när han läst hela artikeln.

-Jaha, nu hoppar de på er på grund av ålders skillnaden också, säger han och skakar på huvudet. Tom rycker till sig tidningen och river sönder den.

-Skit i vad dom säger, dom vet ingenting! säger han och slänger ifrån sig vad som finns kvar av tidningen. Små pappersbitar virvlar ner runt oss. Jag kollar på Tom och ler. Tur att jag har en sån bra bror. Vi bestämmer oss för att strunta i vad pressen säger och bara fokusera på skivan. Vi spelar in två låtar till, sedan åker alla hem. Klockan är runt 6 och solen lyser fortfarande. Matilda lutar huvudet mot min axel i bilen och jag kan inte sluta tänka på vad som stod i tidningen... Är 8 år för mycket?

 

Natalie

 

Tre knackningar, inte mer och inte mindre. Jag hoppar upp ur sängen och springer fram till spegeln. Om man skulle låta hundra personer knacka på en dörr, bara sådär, så skulle antagligen mer än hälften av dem knacka tre gånger, det är allt jag hinner tänka innan glädjen flyger i mig. Jag rufsar till håret snabbt och skuttar fram till dörren. Ett andetag, och så öppnar jag. Där står han, min nallebjörn.

-Åh hej! säger jag glatt och ler. Han skjuter fram en bukett med röda rosor och tittar blygt bort. Jag tar dem och skuttar in i rummet för att hitta en plats att sätta dem.

-De är så vackra! piper jag och kollar bort mot dörren där Gustav står generat.

-Kom in! Jag hör hans steg slå mot trägolvet när han går in.

-Gillar du rosor? frågar han. Jag går in i det andra rummet som ska föreställa något slags kök och hittar en perfekt vas. Jag fyller den med vatten och lägger i rosorna.

-Rosor är vackra, svarar jag och går tillbaka till Gustav. Han har satt  sig på sängkanten och kollar på mig.

-Vad sägs om en glass i parken? frågar han sakta och ler.

-Oh, ja! svarar jag och ler Efter att vi båda tagit på oss solglasögon och Gustav hittat en keps så tar vi hissen ner till hotellentrén och går ut. Det är varmt ute och solen skiner intensivt.

-Ett isbad är vad man behöver en sånhär dag, säger jag och skrattar. Han kollar på mig och ler. Vi går tysta mot parken som ligger några minuter bort. Det är fullt med människor överallt en del fönstershoppar och andra går bara där på trottoaren.

-Gillar du tystnad? frågar jag.

-Hurdå menar du? frågar han.

-Ja, stör tystnad dig? frågar jag och kollar på honom. Han kollar upp en stund på mig och ler.

-Nej. Jag fnittrar till lite och börjar pilla lite på naglarna.

-Ville bara veta, ifall att, liksom... börjar jag.

-En del gillar ju inte tystnad, och då är det ju inte bra att vara tyst i en sån persons närhet för då blir det en aning stelt och... Han kollar utforskande på mig och skrattar.

-Vadå? frågar jag och ger honom en halvt sur blick.

-Inget, säger han, skrattar och kollar framåt. Jag knuffar till honom i sidan och snart är vi i parken. Vi köper varsin glass i en glasskiosk och sätter oss på en bänk i skuggan under ett träd. Vi sitter där i några minuter. Hettan är nästan outhärdlig men skuggan hjälper lite.

-Jag har aldrig varit såhär långt från hemmet innan utan föräldrar innan, säger jag och ler.

-Hur känns det tycker du? frågar han och ler tillbaka. Jag funderar en stund innan jag svarar.

-Jag känner mig fri. Han nickar och äter lite på sin glass.

-Det är bra om du undrar, lägger jag till, äter upp det sista av min glass och drar upp knäna under hakan.

-Kan vi inte gå tillbaka till mitt hotellrum och kolla på en film? Han reser sig upp och räcker mig handen. Jag tar den och så går vi tillbaka till hotellet, hand i hand. Vi går in i hissen som har underbar, kall luftkonditionering och han rättar till sin keps. Jag skrattar och tar kepsen ifrån honom.

-Du och dina kepsar, säger jag och tar på mig den.

-Vi och vår keps, rättar han mig och ler.

-Du får den, om du vill.

-Erkänn att du typ har massor av extra gömda någonstans, säger jag och ger honom en misstänksam blick. Han kollar bort, biter sig i underläppen och skrattar.

-Ha, jag visste det! skrattar jag. Han lyfter upp mig på sin rygg och springer ut ur hissen. Jag skrattar hysteriskt och håller om honom hårt. Han stannar utanför dörren till rummet där han släpper ner mig. Jag försöker hitta nyckeln i min ficka, fiskar upp den och öppnar dörren. Solen skiner in genom de två fönsterna på andra sidan av rummet.

-Undra vad de andra gör, säger jag och sparkar av mig skorna.

-Bill och Matilda är ju ett par nu, så de sitter väl någonstans och hånglar, svarar han, samtidigt som han tar av sig skorna och skrattar.

-Antagligen, svarar jag. Jag rätter på en film jag hyrt i receptionen dagen innan. Titeln har jag aldrig hört innan, och filmen är inte en av de bästa jag sett. Vi sitter på sängen, jag med knäna under hakan och han utsträckt, halvsovandes. Jag kollar inte på filmen, utan ut genom fönstret. Det är så mycket liv där ute. Jag kollar på Gustav och märker att han kollar på mig, jag ler mot honom och lägger mig ner bredvid honom, kurrar ihop mig vid hans sida. Han börjar leka med mitt hår och lägger en arm runt mig. Jag blundar. Allt  är perfekt just då.

 

Två månader senare på release partyt av den nya skivan...

 

Anna

 

De senaste två månaderna har varit underbara. Vi har jobbat med den nya skivan, gett intervjuer, gått på filmpremiär och varit på konserter. Such A Shame har faktiskt också haft lite spelningar på små klubbar här i LA. Och nu står jag här, i mina svarta byxor och svartvita t-shirt på release partyt för skivan som jag körar på. Det är helt otroligt! Här är fullt med gäster, kändisar, reportrar och annat folk. Jag och Tom står och pratar med Gustav och Natta som just kommit ut som ett par. De är så sockersöta tillsammans att man nästan får diabetes! Tom har en arm runt mina axlar och ett drink glas i handen. Jag undrar hur många sådana han har druckit nu, fyra, fem kanske? Jag kollar i hans ögon. Han är absolut full.

-Tom, hur många drinkar har du druckit nu? frågar jag mjukt och han kollar med fulla ögon på mig.

-Inte vet jag, säger han och skrattar. Hans andedräkt stinker av alkohol.

-Jag ska gå och se hur det är med Matilda, jag kommer strax, säger jag och sliter mig ur hans grepp. Usch, jag gillar inte fulla människor. Jag går fram till Matilda som står hand i hand med Bill. Han har i alla fall vett nog att inte dricka sig stupfull utan smuttar fortfarande på sin första drink.

-Hej, har du trevligt? säger Matilda och ler mot mig.

-Ja, men Tom har blivit ganska full, säger jag. Bill suckar och himlar med ögonen.

-Han blir alltid det på sådana här fester, säger han och kollar mot Tom. Hans ansikte stelnar till och hans ögon blir märkligt svarta.

-Bill, vad är...? börjar Matilda. Hon kollar mot samma håll som Bill och får samma ansiktsuttryck som honom.

-Vad tittar ni på? säger jag och kollar åt samma håll. Där ser jag Tom stå och hångla med en blond tjej. Hela min värld stannar. Jag kan inte sluta titta på dom.

-Anna, är du okej?! Du ser helt blek ut! säger Matilda och lägger en hand på min axel. Jag rycker till och tårarna börjar rinna av ilska. Sedan störtar jag ut ur lokalen och ut på gatan. Jag börjar springa mot huset, det ligger bara någon kilometer här ifrån. Väl där letar jag efter mina nycklar i fickorna. Jag tar upp dom och försöker stoppa in dom i låset. Det tar ca 2 minuter, mina händer darrar så mycket att jag missar hela tiden. När jag väl kommer in sparkar jag av mig skorna och springer in på mitt rum. Där faller jag ihop på golvet och gråter så att jag hulkar...

 

Matilda

 

Ilskan kokar inuti mig. Hur kan Tom stå sådär och hångla med en helt främmande tjej?! När Anna springer iväg säger jag snabbt till Bill;

-Pratar du med Tom så tar jag Anna, sedan springer jag efter henne. Jag ser henne springa upp för gatan mot huset, sedan försvinner hon. Varför måste hon vara så förbannat snabb?! Jag springer i riktning mot huset och hinner ca 30 meter, sedan tar någon tag i min axel och drar omkull mig på marken.

-Här får du för att du tagit Bill ifrån oss, jävla hora, väser en röst på tyska. Sedan får jag ett hårt slag i huvudet och allt blir svart...

 

Fortsättning följer...